- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Fjerde delen /
297

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

GUSTAF mrs OCH SOFIA MAGDALENAS GIFTERMÅLSHISTORIA. 297

rustningar blefvo emellertid af Sverige besvarade, och
tronföljareparet samt dess anhängare tycktes benägna att djerft upptaga

både Sverige och Ryssland oberoende hertigdöme under en "duc de Finlande".
Danmark borde göra sig färdigt att, om behofvet påkallade, angripa Sverige
från norska sidan. Ryska och danska hofven borde vid svenska riksdagen
gemensamt dels motarbeta suveränitetsplanen och dels söka skaffa gehör åt de
fordringar, som danska konungen kunde vilja framställa till Sverige. Den
minsta förmån han häraf borde vänta sig, vore att Adolf Fredrik blefve
tvungen att afstå från sina eventuela anspråk på Slesvig. Denna förmån blefve
dock af ganska stor vigt för konungen, enär han sedermera "pourrait jouir
tranquillement et à perpétuité de cette province" — välförståendes efter att
hafva till ryske storfursten utbetalt den honom för hans renonciation redan
erbjudna ersättningssumman, en million riksdaler. Visserligen kunde
konungen befara att under sitt uppträdande mot Sverige blifva anfallen af Preussen.
Men, om han det blefve, skulle Ryssland verksamt bistå honom äfven på detta
håll. Dessutom, i händelse han ville ansluta sig till det mellan Ryssland och
Österrike existerande förbundet, skulle han också af sistnämnde magt kunna
påräkna hjelp mot Preussen. För öfrigt skulle ju Preussen, för priset af
svenska Pommern, möjligen kunna mutas att lemna Danmark i fred. Hvad
slutligen England beträffade, så vore ingalunda tvifvelaktigt, att det skulle
handla i samråd med Ryssland och Danmark, dels för att hindra Sverige från
att i norden uppväcka en oro, som kunde blifva Frankrikes planer till gagn,
och dels för att på prins Fredrik af Hessen öfverflytta den svenska
tronföljden. Hvad som nu blifvit yttradt — tillade Bestoucheff — vore
kejsarinnans innersta tankar, och hon skulle blifva förtjust, i händelse hon från
Danmark finge mottaga någon "ouverture", som med dem öfverensstämde. Dock
borde De Cheusses, när han å sitt hofs vägnar skulle i detta ämne adressera
sig till kejsarinnan, icke låta påskina, att han erhållit något förtroende om
hennes afsigter. — Angående sistnämnde anhållan af Bestoucheff skrifver De
Cheusses: "il a dit cela apparemment par ce qu’elle (l’impératrice) ne
voudrait pas passer pour être auteur de ce projet si délicat." (De Cheusses till
k. Fredrik Y, d. 4/15 Juni.)

Bestoucheffs här anförda yttranden utgjorde väl det första egentliga
uppslaget till ifrågavarande rysk-danska underhandlingar. Ehuru danska hofvet
redan från början tvekade att inlåta sig i de vidtutseende planerna, ville det
likväl känna sig före, huruvida Bestoucheif skulle vilja erbjuda sådana
garantier och förmåner, som kunde för Danmark uppväga vådan och kostnaden af
företaget. Men storkansleren syntes i allmänhet icke vara särdeles frikostig
i dessa sina anbud. Att utan visshet om vederlag ådraga sig de uppoffringar,
som blefve en följd af ett krig både till lands och sjös, och att till på köpet,
samt endast för att få behålla en besittning, som redan sedan lång tid tillbaka
befann sig i Danmarks våld, nödgas utbetala en million riksdaler till ryske
storfursten, kunde för Danmark icke vara någon lockande utsigt. Också
yttrade De Cheusses detta till Bestoucheif rent ut och sade sig derjemte icke
veta, huruvida konungen, hvars egentliga afsigt vore endast att förhindra
suveränitetens införande i Sverige, ville ingå på planen beträffande Adolf
Fredriks fördrifvande. Med afseende på detta sista svarade Bestoucheff, att
konungen, i fall förslaget rörande prins Fredrik af Hessen icke fölle honom i
smaken, sjelf ju kunde till svensk tronföljare föreslå någon annan, enär
kejsarinnans enda intresse härvidlag vore, att icke någon Frankrike tillgifven
furste måtte få bestiga den svenska tronen. De Cheusses förmodar, att
Bestoucheff trodde danska konungen vara mera benägen för Frankrikes
uppen-bare fiende hertigen af Cumberland, än för den liessiske prinsen. (De Cheusses
till k. Fredr. V, d. 18/29 Juni och d. 27 Aug./7 Sept.)

Emellertid hade ryska hofvet låtit i Köpenhamn, genom sin dervarande
minister, baron von Korff, direkte framställa sin insinuation. Korff erhöll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:03:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/4/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free