Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
GUSTAF iii :S OCH SOFIA MAGDALENAS GIFTERMåLSHISTORIA.
371
att i allt vara hennes vilja underdånig. Hon kan derjemte
hafva hyst den beräkningen att vända sig förbindelsen till godo
i än vidsträcktare mån: om hon nemligen lyckades få sig
prinsessan genast tillsänd, skulle hon ju i henne hafva förskaffat sig
«ett slags "otage" för danska hofvets framtida undfallenhet gent
emot det svenska konungaparet och dess magtutvidgningsplaner.
Ty åtminstone en hållhake på den danska ministèren och på
konung Fredrik sjelf — om Danmark med öppet våld eller på
annat sätt ville till nämnde planers hämmande inblanda sig i de
svenska partistriderna — skulle det vara, att prinsessan, vare
sig förlofningen vore eklaterad eller icke, befunne sig i svenska
■drottningens händer. Att under sådana omständigheter stöta sig
med den senare skulle naturligtvis förefalla Danmark ytterst
obehagligt. Prinsessans blotta vistande vid svenska hofvet skulle
redan i och för sig varit liktydigt med en eklatering, och man
kunde ju förmoda, att konung Fredrik, efter att hafva lemnat
sin dotter ifrån sig, skulle, om icke just till hvad pris som helst,
så dock åtminstone i det aldra längsta söka undvika allt, som
kunde leda till en ruptur af förlofningen och som på detta eller
annat sätt skulle möjligen lända till men för prinsessans framtid.
— Men i en eklatering, utan att Sofia Magdalena då blefve till
svenska hofvet aflemnad, kunde Adolf Fredrik och Lovisa
Ulrika väl svårligen se någon borgen för medhåll eller ens för
passivitet från Danmarks sida, i händelse de företoge någon
kraftåtgärd till ändrande af den svenska regeringsformen.
Alldeles otänkbart är dock icke, att de åt Tessins sträfvanden egnat
något flygtigt intresse, kanske framkalladt af något Lovisa
Ulrikas hugskott, att hon, 0111 eklateringen först blefve
genom-clrifven, skulle längre fram kunna, med bättre påföljd än förut,
upptaga uppfostringsfrågan. Men de Tessinska försöken
misslyckades och blefvo af danska hofvet tillbakavisade på ett sätt,
som tydligt ådagalade, att afslaget var oåterkalleligt. Sådant
måtte väl äfven för Lovisa Ulrika varit ett tillräckligt skäl att
afstå från sin begäran och att icke heller sedermera förnya den,
oaktadt danska drottningen kort efteråt — i slutet af året 1751 —
afled, och dennas moderskärlek följakligen icke längre skulle
kunnat tjena konung Fredrik till pretext för vägran, För öfrigt
tro vi, att både Lovisa Ulrika och hennes gemål, trots ali deras
skenbara höflighet mot danska hofvet och dess ministrar, dock i
Hist. Bibliotek. 1877. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
