Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
svenska krigarne eft eli I’ul’l’ava-slaQet.
413
befälet, och sporde dem om de trodde "att folket skulle lata sig
"föras mot fienden", samt erhöll till svar, att "vi och vare
officerare skola nog göra var pligt, men för manskapet kunna vi ej
"ansvara, ty fruktan och förvirring göra dem oefterrättliga.
Lewenhaupt befallde da öfverstarne inhemta manskapets mening.
Trenne regementen, och i synnerhet lifdragonerne, förklarade sig
vilja kämpa i döden. Särskildt bland dessa senare nämnes en
Albedyhls kompani såsom utmärkt, till det mesta bestående af
bepröfvade veteraner som tjent i ungerska krigen. Med ett
okufveligt mod förenade de en lika allvarlig gudsfruktan. Dä
de sålunda tillfrågades, lågo flere bland dem och läste i sina
bönböcker. De förklarade sig genast redo att när befallning gåfves,
angripa fienden, och yttrade : "vi kunna ej lofva att slå ryssarne,
"men hvad mensk-möijeligit är, det lofva vi göra." Några tillade :
"men hvarför frågar man oss nu? Förr sporde man oss aldrig
till, utan sade blott: gå på gossar " Den del af hären, som på
detta sätt yttrade sig, utgjorde blott ett fåtal — de flesta voro
tveksamme, många, som jakande besvarat frågan, syntes hafva
mera för skam skull än pä allvar lemnat sitt bifall. En del
tego, andra åter förklarade öppet, att de icke ville låta sig
ned-» huggas utan ändamål.
Allmänt klagade öfverbefälet att de hade så ringa manskap
samlade kring sina fanor och standarer. Af fotfolket kunde man
ej uppställa 700 man. Emellertid kom äter bud frän
Menschi-kow med affordrande af skyndsamt svar. Lewenhaupt begärde
då ytterligare en timmes uppskof, som beviljades, hvarpå han
red med hela det tillstädesvarande befälet något ät sidan, och
begärde att hvar och en skulle särskildt säga sin mening. Deraf
framgick att de fleste voro böjda för en billig dagtingan, enär
undergången annars fanns vara oundviklig. Lewenhaupt fattade
sitt beslut i enlighet dermed, väl vetande att om tecken gafs
till strid, skulle många ännu oförskräckt kämpa intill döden, men
han såg ingen vinst deraf, och ville ej draga öfver sig ansvaret
att ändamålslöst föra folket en säker död till mötes. Sjelf
yttrade han: "Jag fruktade alltför mycket den Gud, som strängt
"utkräfver otidiga blodskulder, och trodde mig redan förut hafva
"visat, det jag icke fruktade kulor och krut." Alltså erhöll Creutz
befallning att underteckna kapitulationen, hvilket skedde vid
middagstiden den 1 Juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
