Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
a. f.
10
Sa länge man ifrågasatte möjligheten af strid, infunno sig
ganska fa vid fanorna, men sedan beslutet om kapitulationen
blef kändt, kom clet försvunna folket hastigt tillstädes för att fa
del af de dermed förenade fördelarne sådana de voro, samt för
att ej anträffas unclanstuckna. Lewenhaupt blef förfärad då
han såg så mycket folk samlas, och frågade sig sjelf, huru många
fiender erfordrades för att öfvervinna eller tillfångataga sådana
män? *)
Lätteligen inses med hvilka känslor svenskarne skulle
öfverlemna sig åt dessa ryssar, hvilka de så ofta besegrat, hvilkas
krigsduglighet- de så djupt föraktat, och om hvilkas grymhet de
hört så många ohyggliga berättelser. Man såg många käcka
män sönderbryta sina vapen af förtrytelse och harm. sårade
upp-refvo sina förbindningar för att heldre förblöda än falla i
ryssarnes händer, andra störtade sig i floden för att sålunda omkomma,
men de fleste måste dock underkasta sig hvad som mest
fruktades — fångenskap hos ryssarne. General Bauer ryckte med
ett dragonregemente ned från höjderna för att emottaga armeens
vapen och troféer. Inför dessa eländiga trupper måste de stolt
anryckande svenskarne afkasta gevär, pukor och standarer i stora
högar. "Ett skådespel så ömkansvärdt, att det icke utan tårar
"kunde åses." 2) Till följd af denna kapitulation blefvo omkring
14,000 man, hvaraf nära 1400 officerare, krigsfångne. Yid pass
5000 voro blesserade 3).
Förlusten af fallna och tillfångatagna får ej mätas efter
antalet utan efter beskaffenheten. Fryxell säger: "Den nu
tillintetgjorda hären var en kärntrupp, som under många och svåra
"fälttåg segrande genomgått de förfärligaste prof och vunnit en
"härdning, ett mod, en krigsvana, som öfverträffade allt, hvad
"man hört omtalas." Konung Carl sörjde och harmades öfver
denna förlust, och denna känsla var fullt berättigad, underligt
dock att han icke visade den ringaste sorg eller ånger öfver
eget beteende; icke på ringaste vis erkände "att det var han
"sjelf, som varnad och mångfaldiga gånger varnad, dock
obevekligt och steg för steg bragt sin här i en belägenhet, som skulle
J) Fryxell, del. 22, sid. 217 o. följ. Sander, Fr., Om Carl XII:s krigare
under fångenskapen i Ryssland.
2) Ennes, II. 286.
3) Sander, sid. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
