Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’458
XAVER LISKE.
240
Maj:t konungen residerade i Posen, kallade de kejserlige till
hjelp, ingick med dem en liga och gaf dem Krakau och
bergverken i Wieliczka såsom pant för löftet om 14,000 man under
brandenburgarens befäl, då äfven vår konung skulle uppställa ett
lika antal trupper under Czarniecki för att skingra svenskarne
och befria danskarne. Detta skedde ultimis Septembris. Vid
Frankfurt vadade vi öfver Oder. Derefter tågade vi genom
Pommern och Mecklenburg till Schleswig, der vi eröfrade slottet
Gottorp, som tillhörde hertigen af Holstein, den svenske
konungens svärfader. I" Holstein togo vi alla fästningar eller rättare
sagdt svenskarne flydde från dem, blott en af dessa togs i
särskildt förvar för konungens af Danmark räkning. Derefter
förlades vi i vinterqvarter i Hadersleben. Men svenskarne samlade
sig i Friedrichsode i en triangel, hvars vallar sträckte sig från
den ena hafsstranden till den andra till en längd af ungefär en
half mil. Der innehade de 22 stora skansar nu besatta af 14,000
man från de utrymda fästningarna. Vid årets slut kom wojwoden
af Podlachien till oss med sitt folk och tog qvarter i Aarhuus.
Wojwoden Czarniecki lemnade nu befälet öfver hären åt
wojwoden af Podlachien och gick sjelf tillika med de kejserlige
strax före jul för att eröfra ön Alsen, hvarest voro tvenne stora
fästningar, den ena Sonderburg, den andra Norburg. I denna
senare uppehöll sig enke-furstinnan, som var arftagarinna till ön.
Svenskarne sökte med en större styrka hindra vår öfvergång
öfver sundet och, ehuru vi hade artilleri, kunde vi ej uppkasta
några skansar, enär jorden var starkjt tillfrusen. Så gick då vår
här, — som blott bestod af fyra fanor kosacker, nemligen: Hans
Maj:t konungens pansar-fana, marquisens pansar-fana, ty vi gingo
ännu under hans namn, "Kron-vorschneider" Waclaw Leszczynski’s
och wojwoden af Preussen Czarniecki’s pansar-fana, 100 wallacker,
100 semener, 200 dragoner, — i båtar öfver en så bred kanal,
att knapt ett gevärsskott nådde öfver, och under så stark köld,
att hästarne icke kunde simma i vattnet utan måste dragas som
flata bräder och, sedan de uppkommit ur vattnet, infröso i en
tjock isskorpa. De våra kastade sig genast i sadeln och
tumlade omkring för att få hästarne varma. Tappert angrepo de
svenskarne, som hade 600 hästar och 3,000 man till fots, och
intogo samma dag staden Sonderburg, hvaremot svenskarne ännu
innehade slottet.
Då nu redan brandenburgarne och de kejserlige begynt
sätta efter öfver kanalen och samtliga fotfolket redan hade
blifvit öfverfördt i båtar, medan artilleriet qvarlemnades på andra
sidan, inseglade plötsligen i kanalen 14 svenska krigsskepp, dem
vårt artilleri ej kunde göra någon skada, enär de voro skyddade
af slottet, som låg på en i hafvet utskjutande udde.
Genom beskjutningen från dessa skepp förhindrades såväl
fotfolket som rytteriet att visa sig och förtviflan var nära att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
