Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
469
man satte tro till hans ord, för att närmare lära känna hans
machinationer, ty det är en sanning, nullum insidiarum
reme-dium esse, si non intelligantur. Man uttryckte sig derför
sålunda, att man för större ömsesidig trygghets skull icke borde
förhemliga dessa förslag för senaten och polska adeln, ty för att
konungen af Sverige, såsom han önskade, skulle kunna erkännas
såsom vår konungs efterträdare, måste rikets alla tre stånd taga
del af detta fördrag. Detta svar blef honom meddeladt genom
Forguel och drottningen å sin sida gaf ett likalydande svar
genom Henrik Dönhoff.
"Imellertid arbetade drottningen flitigt på, hur hon skulle
kunna afskräcka Schlippenbach från att komma till Grlogau, ty
om hon än icke kände honom personligen, så visste hon dock
genom många berättelser, att denne man var af en dålig
karakter, flyktig och redo till låga handlingar, quo non præstantior
alter, et fraudare homines et fallere numina divum.
"Man måste derför med ali rätt frukta en sådan listig jägare,
ty det är ju blott alltför sant att en kan smitta många och
mycket, cæteri contagione insaniünt. För att nu skickligt afleda
Schlippenbach från detta företag förebar man för konungen af
Sverige, att denne mans ankomst skulle uppdaga alltför mycket
för folket om en så hemlig sak som tveune konungars förtroliga
konferenser, det vore alltså bäst att på läglig tid sammankalla
polska kronans och storfurstendömet Lithauens ständer, då Hans
Kongl. Maj:t vore i tillfälle att bevisa konungen af Sverige sin
bevågenhet.
"I början upptog konungen Dönhoff mycket nådigt, men
sedan han närmare öfvervägt detta svar och funnit att det
i sjelfva verket icke innehöll mycken tröst, lät han arrestera
honom."
Deraf, menar författaren vidare, kunde man bäst se
drottningens moderliga sinne gentemot Polen och alla senatorerne,
öfverstarne och befälhafvarne måste intyga, huru hon arbetade
på konungens ärofulla återkomst till Polen. Men äfven Kasimirs
motståndare måste se, att konungen af Sverige på intet sätt
ville gynna den polska friheten, denne konung, "cui ad
felicita-tum modus deerat — fortfar författaren ord för ord — hvars
sjelfva mildhet var full af faror för den, som insåg hvad den
verkligen innebar, idque apud imperitos humanitas vocabatur,
cum pars servitutis esset. — Hans oupphörliga protheismer voro
för hvar man vedervärdiga; han agerade ständigt med sina
händer likasom en chiroman, gaf åt den ene hvad han tog från den
andre, utdelade löften, anvisningar, försäkringar, smekte och
smickrade de bedårade och blinkade under tiden åt annat håll.
I dessa modaliteter satte han sin ära, och trodde att ingen rätt
genomskådade honom, intelligebantur artes sed pars obsequii in
eo ne deprehenderetur. De våra sågo hos honom sådana be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
