Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’470
XAVER LISKE.
240
vekelsegrunder et animum perruptum och gjorde den slutsatsen,
att ur denna mildhet skulle en gång födas vår olycka, speciosa
verbis re inania aut subdola, quantoque majore libertatis imagine
tegebantur, tanto eruptura ad infensius servitium. Och redan
visade sig betydelsefullt, om än för honom sjelf omedvetet, en
viss hårdhet och råhet i hans seder, man såg hos honom multa
documenta sævitiæ quamvis præmerentur erumpere, man såg
honom atrociorem quam novo regno conduceret, i motsats till den
rättrådighet, godhet och nåd, hvarmed regenter vanligen pläga
börja sin regering, mitissima sors est sceptrorum sub rege novo,
om det än senare blir sämre, initia magistratuum meliora ferme
et finis inclinât. -
"Häraf slöt man, att han ej k^nde blifva en god regent och
herskare, nemo enim unquam imperium flagitio quæsitum bonis
artibus exercuit. Derför blef ock hans obändiga lynne högeligen
besvärligt och han sjelf outhärdlig, då man såg honom ferociorem
quam fortior em, då man såg, att allt hvad han skördat af ära
hade tillfallit honom blott till följd af en blind slump, och att
hvad lyckan fört honom i händerna, han åter förlorade genom
sin oaktsamhet. Adversa in pravitatem, secunda in casum,
fortuna in temeritatem declinabant. De våra sågo sig äfven noga
om bland de svenske rådsherrarne och konungens tjenare och
kommo till den öfvertygelsen, att man icke kunde lita på någon
af dem och att vänskap med dem vore svår, interque naturaliter
dissimilllimos ac diversa volentes crescebat odium. Desse måste
ju hålla sig till sin herre, honom lydde de slaviskt och till
Polen hade de en så stark aptit, att de gerna hade slukat det helt
och hållet, tot venena quot ingenia, tot pernicies quot species,
tot dolores quot colores, et tarnen unus omnium violentiæ gestus
nocere. All deras diktan och traktan gick ut på att plundra,
såsom om de förutsåge, att deras herre ännu blott hade en
vinter att råda öfver Polen, och att den som under tiden lyckats
rifva åt sig något, den finge behålla det såsom eget, dimcilius
est temperari felicitati, qua te non putes diu usurum. Så utsögo
de Polen och lastade hela båtar och fartyg med byte, ja de
lösryckte till och med dörrar ur palatserna och skickade dem till
Sverige, såsom non parcit populis regnum breve. Allt detta
sågo de våra med djup smärta och voro synnerligen glada, att
drottningen öppnade dem väg till försoning med deras egen herre.
De väntade blott på läglig tid för att börja sitt verk, då de
non aliud sibi reliquum sågo, quam tenere libertatem aut mori
ante servitium."
Konungen sammankallade alltså de i närheten boende
polska herrarne till en rådplägning i Oppeln. Drottningen yrkade
här med hela sin energi att konungen strax skulle återvända till
Polen. "Då just — fortsätter" författaren — kom till Grlogau
grefve Peting, Hans Kejserliga Majestäts sändebud, och erbjöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
