Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
475
Drottningen motsatte sig detta, bevisade huru oklokt det
vore att göra fransmännen till svenskarnes afgjorda vänner och
understödjare och vann ock hvad hon önskade. "Snart derefter
antogos bromberger-fördragen, om hvilka drottningen plägade säga,
att de icke skulle hafva blifvit sa svara för oss, om ej de
kejserlige varit angelägna att accomodera sig med kurfursten af
Brandenburg för att derigenom vid det blifvande kejsar val c t
vinna hans stämma för sin herre.
"Den kejserlige generalen Hatzfeld å sin sida påstod, att
det icke vore möjligt att intaga Thorn; han ville derför draga
sig ifrån detta företag och ställa sin väg till Pommern till
konungens af Danmark räddning. H. Maj:t konungen af Polen
godkände detta beslut och likaså kurfursten af Brandenburg,
hvilken sjelf in persona förberedde sig att dit afgå med sitt
folk. Hatzfeld kom till Storpolen och väntade här på ordres
ifrån Wien, hvilka vecka efter vecka utlofvades, men aldrig
af-hördes, och hvadhelst än derifrån anbefaldes, kom det alltid för
sent. Ex distantibus terrarum spatiis consilia post res
eifere-bantur och sä ville de nec alienis consiliis regi, nec sua
expe-dire. Under tiden intogo tyskarne sina qvarter och läto de
omgifvande wojwodskapen grundligt erfara sin närvaro, i det de
huserade såväl på de andliga som de kungliga och adliga godsen
såsom om de tillhört dem sjelfva. Imellertid ryckte ännu en
andra kejserlig general in i Polen vid namn Hagster med 4,000
man rytteri och utlofvade att befria Elbing och Marienburg ur
svenskarnes händer, men då han kom till Ermland, slog han sig
liar i ro och provianterade sig väl, ruinerade och utsög
biskops-döinet. Gentemot ett sådant krigets förlängande kunde
drottningen ej tiga, hon förutsade den snart förestående freden
mellan konungarne af Danmark och Sverige och äfven andra
svårigheter, som genom ett sådant handlingssätt måste drabba
Polen och i sjelfva verket ock inträffade. Det är allom bekant,
huru ifrigt hon vid convocationen yrkade på att man icke skulle
afvisa den franska bemedlingen, ty nästan alla principes Europæ
vore intresserade i detta krig, endast konungen af Frankrike
vore indifferens. Konungen af Ungern och kurfursten af
Brandenburg vore nemligen polackernes partisantes, konungen af
Danmark in aperta hostilitate med konungen af Sverige;
holländarne hölle med danskarne, engelsmännen med svenskarne.
"Då konungen för andra gången kom till Posen, hade pacta
rokskildensia kommit till stånd mellan konungarne af Danmark
och Sverige, hvilket icke litet oroade kurfursten af Brandenburg,
som fruktade den svenske konungens hotelse att återkomma till
Preussen. Monsieur de Lumbres, som uppriktigt önskade
polac-kerne fred, beslöt då att begifva sig till Wismar till konungen
af Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
