Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
487
butioner frän kretsen Lelow. Regementsqvartermästaren Uggla
kommenderade dem, en svensk adelsman. Dessa svenskar voro
så halsstarriga, att oaktadt de sågo öfver 2000 polacker jemte
några hundra sachsare framför sig, de dock alldeles icke ville
gifva sig och till och med några gånger lade an på de våra;
de utkastade nemligen genom fönstren penningpåsar och då de
våra skyndade fram för att upphemta bytet, nedsköto de dem
jämmerligen. Derefter bådo svenskarne några gånger om qvarter,
och när man derom försäkrat dem, sköto de på de ankommande.
Då nu förbundsmarskalken såg deras svekfullhet och förräderi,
lät han antända huset, i hvilket de uppehöllo sig; men äfven
sedan elden omringade dem, ville de hellre dö än gifva sig. De
ännu qvarlefvande flydde ändtligen ned i källaren och förde äfven
sina hästar dit. Här försvarade de sig ännu och sedan de
nedstuckit hästarne, läto de sig förqväfvas i röken. Så omkommo
alla svenskarne i elden; äfven tvenne värdens tjenarinnor
upp-brunno, endast tvenne svenskar blefvo undanryckta lågorna, men
voro svårt sårade af kulor. Dessa båda utbådo sig
czenstochowa-borgarne af förbundsmarskalken för att öfverlemna dem åt
generalen i Pilica, till ett intyg om att staden icke hade någon
andel i deras nederlag. Ty svenskarne plägade vanligen uppbränna
de städer, byar och gårdar, hvarest deras manskap vid sina
ströftåg lidit någon skada, i det de sade att borgarne varit orsaken
dertill.
§ 7. Detta år hände, då man enligt konungens af Sverige
vana skickade fångar och skatter från Polen till Sverige, att till
detta land afseglade ett från Riga lastadt skepp, hvarpå 300
fångar, polacker, moskowiter, kosacker och sachsare befunno sig.
Såsom bevakning medsändes 20 musketerare och en löjtnant.
Då de redan seglat en dag, rådslogo polackerne om huru de
skulle kunna befria sig. En af dem gick derför upp på däcket
och bad med en ödmjuk min den på vakt stående svensken att
sälja åt honom något tobak. Svensken stödde geväret, som han
hållit i handen, mot sitt bröst och började med båda händerna
söka i patrontaskan efter tobak och rigtade dervid sin blick helt
och hållet på den eftersökta varan. Då stötte polacken till
honom, så att han föll i hafvet. Strax skyndade de andra upp
nedifrån, bemäktigade sig gevären, som stodo sammanstälda
under ett tak, och lade an på de till följd af larmet från kajutan
uppspringande svenskarne, så att de allesammans nedsträcktes
döda. Blott styrmannen lemnade de vid lif conditionaliter, att
han utan svek skulle föra dem hvart de ville. Men då de
senare märkte, att han ville förråda dem och styrde kurs åt
Kurland till i stället för Danzig, dit de önskade komma, kastade de
honom öfver bord och styrde sjelfve, så godt de kunde, sedan de
anbefalt sig i Guds försyn; de kommo ock rigtigt till Danzig,
tackade Gud och delade derefter skatterna sinsimellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
