Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504
11. bergström.
22
smak och känsla". Äfven dr Hofberg finner — i Nerikes gamla
minnen — visan i litteraturhistoriskt hänseende hafva en stor
märkvärdighet, "derför att hon är från Sveriges medeltid det
äldsta skaldeverk, hvars författare man känner till namnet"; till
formen finner han henne vara "en efterbildning af de gamla
folkvisorna" : väl att hon "saknar nästan alldeles dessas ljufva
anslående diktfärg; deremot tecknar hon i klara, lifliga drag sjelfva
händelsen" o. s. v.
î
Utan att vara någon kännare, kan man emellertid lätt få
anledning att betvifla både att Elisifsvisan är "en af de
vackraste från fornåldern" och till och med att hon är från
"forn-äldern" ; att hon har någon vigt "för uppfattningen af tidehvarfvet
och af orsakerna till konung Albrekts fall", och att hon till
formen är en "efterbildning af de gamla folkvisorna" m. m. Både
språk och "diktfärg", fabel och data uppställa så många inkast
mot henne, att vi icke se, huru hon skall kunna räddas som
äkta. Att Elisif som ett slags ny Helena skulle framkallat det
krig, som slöts med Albrekts undergång, är hvarken historiskt
eller historiskt rimligt, och den teatraliskt-drastiska bönhörelse,
genom hvilken "skutan hon brakas all sunder" och Elisif ensam
räddas, är allt för legendartad, för att förtjena afseende om det
gäller historia. Diktfärgen är icke folkvisans; hon saknar de
djerfva sammandragningar, det omedelbara framförandet, utan
inledningar och förklaringar, af de handlande och talande
personerna, som äro så karakteristiska för folkvisan; icke heller är
versformen från medeltiden, utan igenkännes som en meter från
1600-talets psalmer. Man jemföre t. ex. följande stanz ur n. 214
i 1695 års psalmbok med en stanz ur visan:
7. Så låter oss waka, och hafwa
tliet nijt,
At tron och war kärlek må
brinna;
Wij måge här följa wår Brudgum
medh flijt,
Och ewiga salighet finna,
Thet himmelska bröllopet
A-men.
1. I Ostgiötha bodde en Herre
swa bold,
Herr Erik han sig månde
kalla,
Många byar och godz han ägde
i wald,
Som honom med rätta tilfalla,
HErre Christ radi fyr oss
allom.
Vänder man sig till språket, så ej blott att det icke är
1300-talets, kan det icke ens sägas likna 1500-talets; väl var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
