Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
SVEDELIUS : SMÄRRE SKRIFTER, III.
V
pade, utan antagligen hans son Holmger, hvilken följande år greps
och aflifvades.
Det är vanligt att kalla konung Erik för den siste af sin ätt
och räkna konung Knut till Folkungarnes slägt. De som under
medeltidens senare del till Holmger Knutssons ära förfärdigade en tapet
att upphängas öfver hans graf i Sko klosterkyrka *), hade dock icke
denna mening, ty å tapeten förekommer folkungarnes lejon såsom
Holmgers möderneyaipeii, under det fäderneskölden visar tre bjelkar,
ett vapen som vid den tiden tapeten förfärdigades icke tillhörde
någon af Sveriges förnämligare ätter — en omständighet, som gör det
nödigt att fästa åtminstone någon vigt vid det ovanliga vapnet. Det
finnes i verkligheten intet, som bevisar, att konung Knut var en
folkunge, hvaremot det finnes antydningar, som kunna göra honom till
en representant af en ofrälse gren af den erikska ätten. Att denna
haft medlemmar vid sidan af den kongliga linien är fullkomligt säkert.
I ett bref af konung Knut Eriksson (DS. nr 67) nämnes som vitne
J. patruus domini regis, hvilken helt visst är samme man som den
Joarus filius Eduardi, som uppträder såsom vitne åt samma konung
Knut i ett annat bref (DS. nr 64). Konung Erik den helige
Jedvards-son skulle således hafva haft en broder Joarus filius Eduardi. Samma
konung Knut omtalar i ett bref (DS. nr 70), som måste vara
skrifvet efter åren 1171—1172 2), sin broder Eilip, hvilken icke
förekommer i brefven från slutet af konungens regeringstid, t. ex. i brefvet
DS. nr 113; der omtalas deremot konung Knuts nepos Holmgerus,
hvilken mycket väl kan hafva varit son till konungens broder Filip
och antagligen var fader till den dominus Kanutus filius Holmgeri
som är vitne åt konung Erik Eriksson år 1224 (DS. nr 229) och
som i ett annat bref från samma tid3) (DS. nr 216) kallas
konungens frände och råd (cognatus et conciliarius). Sannolikt var det,
såsom Munch antyder, denne herr Knut, som reste sig mot sin
syssling konung Erik och till en tid intog hans tron.
Konung Knut dog, konung Erik återkom och jlen förres jarl Ulf
förestod äfven under den senare jarlembetet. En försoning mellan
partierna måste således hafva inträdt. Härmed står helt visst i
sammanhang konung Eriks gifte med Katarina Sunesdotter, hvilken, när
hon år 1250 går i kloster, gifver gods åt herr Johan Engels söner,
som voro Ulf jarls fränder. Men på längden rådde icke fred i
landet. En annan gren af Folkungarne var icke enig med det hittills
rådande partiet, och till denna missnöjda gren af ätten hörde Birger
Magnusson till Bjälbo. Misstämningen var gammal; redan jultiden
1225 klagar Birger jarls broder lagman Eskil i Vestergötland, att
konung Erik icke hade några fullt pålitliga rådgifvare. Ar 1247
synes detta motparti hafva vunnit mera insteg, måhända i följd af
Holmgers misslyckade resning. Redan i början af år 1248 var Bir-
1) Tapeten förvaras i statens historiska museum.
2) Jfr Jaffé, Regesta p. 741 o. f.
3) Jfr Munchs Norske Historie III. s. 747.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
