Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
16
så hög grad delade. Den 24 jan. 1654 befann han sig i
Kjöbenhavn, och den 10 februari (n. st.) var han framkommen till Upsala,
der hofvet då vistades i anledning af pestens härjande i Stockholm.
Dessa data äro af vigt att känna för bedömande af en fråga, som
förf. uppkastar, neml. den, huruvida Montecuccoli kan anses som
författare till de båda af Arckenholtz (Mémoires concernant Christine, II)
tryckta aktstycken, hvilka blifvit honom tillagda. Förf. anför
åtskilliga skäl både för och emot och finner saken tvifvelaktig. Den synes
oss fullkomligt afgjord redan derigenom, att aktstyckenas författare
säger sig ha lemnat svenska hofvet den sista januari 1654, vid
hvilken tid Montecuccoli ej ens kan hafva hunnit fram till Upsala; först
kring medlet af mars lemnade han Sverige. Hvem som är den
verklige författaren till nämda aktstycken, ^upplyses genom en anteckning
af Joh. Henr. Lidén i det exemplar af Mémoires de Christine,
som fordom tillhört honom, rnen nu finnes å akademiska biblioteket
i Lund. Denna anteckning lyder så: "Le veritable auteur est Alberto
Vimina; v. Historia delle guerre ciuili di Polonia, di don Alberto
Vimina Bellunese, Venezia 1675 4:o pag. 351 seq."
Om Montecuccolis vistelse i Sverige har förf. ej mycket att
förmäla. Huruvida han haft något politiskt uppdrag från kejsaren, lär
endast genom efterforskningar i Wiens arkiv kunna utrönas; det är
ej osannolikt, att så förhållit sig, ty drottningen stod vid denna tid
i intimt förhållande till habsburgska huset i Spanien, och hennes
benägenhet för katolicismen kunde redan då vara för det kejserliga
hofvet bekant. Några till denna tid hörande bref från Montecuccoli äro
uppfylda af beundran och entusiasm för drottningens person.
Italienarne älska hyperboler, men äfven med hänsyn tagen härtill förefaller
det något starkt, då M. om drottningens bekanta bref till Chanut
rörande tronafsägelsen yttrar, att i detta bref "è sçolpita più viva la
virtii eroica ed i grandi e sopranaturali sentimenti di questa regina,
che non la seppero mai esprimere gli ultimi discorsi d’un Socrate,
d’un Seneca o d’un S. Paolo". Det var på M:s anmodan, som hans
vän skalden Graziani förhärligade Kristinas tronafsägelse med ett poëm,
kalladt La Calisto.
Att äfven Montecuccoli gjort ett synnerligen fördelaktigt intryck
på drottningen, kan man sluta deraf, att hon först inbjöd honom att
möta sig i Belgien och derpå anförtrodde honom flere maktpåliggande
uppdrag. Sedan han på hösten 1654 några månader vistats i
drottningens sällskap i Antwerpen och Bruxelles och å sistnämda ort
bevittnat hennes privata trosafsägelse, fick han af henne i uppdrag först
att öfverföra hennes bref till kejsaren och derpå att afgå till Eom
såsom hennes ambassadör hos påfven. Han begaf sig alltså till Eom
på sommaren 1655 för att meddela hans helighet drottningens afsigt
att besöka honom samt träffa aftal rörande hennes bosättning i Rom.
Efter återkomsten från Rom fick han kejsarens uppdrag att såsom hans
representant beledsaga drottningen på hennes resa genom österrikiska
staterna. Från trakten af Augsburg följde han henne till Iimspruck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
