Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 cl. annerstedt! scriptores rerijm svecicarüm misdii ævi. XXXIlt
eller hennes dotter oeh deras kloster (Yitæ poutificum, historiæ
funda-tionum. monasteriorum Bavariæ). Betydelsefullare äfven för historien
blefvo Sveriges beröringar med hansestäderna, Meklenburg, Preussen
och Lifland, hvad de förstnämnda vidkommer isynnerhet från
Valdemar Atterdags och Magnus Erikssons tid. Länge äro de lübeckskn
krönikorna en bland de vigtigaste källorna för vår medeltidshistoria,
från och med fransiskanernes läsemästare Detmars krönika, som från
år 1249 börjar omnämna svenska tilldragelser och hvars författare var
samtida med händelserna under senare hälften af 1300-talet och om
dem har utförliga underrättelser att meddela. Den Detmarska
krönikans fortsättningar ledsaga fortfarande händelserna i de nordiska
rikena med anteckningar, ända tills de sjelfva upphöra på 1480-talet.
Af lätt förklarliga skäl svälla dessa anteckningar betydligt ut på
bredden och ökas i intresse vid sådana kritiska tider, som 1430-,
1450-och 1470-talen. Der den Detmarska krönikans fortsättare sluta,
vidtager slutligen en annan lybeckare, presten Reimar Kock, som i sitt
chronicon egnar utförliga skildringar åt de svenska tilldragelserna ända
till år 1520 eller medeltidens slut, och hvars verk, delvis åtminstone,
här för första gången är tryckt. I sjelfva verket upptaga dessa
lybska anteckningar, hvilka omfatta en tid af 280 år (1241 —
1520), den drygaste delen af det tredje bandets första afdelning eller
nära en tredjedel och förtjena utan tvifvel äfven i afseende på
innehållets vigt den främsta platsen. Äfven de meklenburgska
krönikorna ha mycket att. meddela, naturligtvis mest ifrån konung Albrekts
tid. I allt sex skrifter af meklenburgiskt, fyra af enbart lybskt
ursprung ha af utgifvaren excerperats. Äfven några bremiske och
ham-burgske kronister ha ett och annat att meddela. Gå vi nu längre åt
öster, finna vi i de stralsundska krönikorna ej så få anteckningar
under de trettio åren 1420—1452. Derefter följa de preussiska
skrifterna. Ur icke mindre än elfva sådana lemnar utgifvaren längre ocli
kortare utdrag. Deras underrättelser om Sverige börja först år 1394
med de gotländska förvecklingarne, räcka sedan ända till medeltidens
slut och derutöfver. De flesta skrifterna härstamma från Danzig, hvars
stadssekreterare och borgare (Lindau, Weinreich, Stegmann) visade ett
nitiskt intresse för historiska uppteckningar. Så följa slutligen de
lifländska krönikorna. Om Gotland ha de åtskilligt att meddela,
eljest blir det bekanta härtåget 1220, på hvilket både jarlen Karl och
Linköpingsbiskopen Karl omkommo, den första beröringspunkten. Konung
Magnus Eriksson uppträdde äfven i Lifland och tog till och med staden
Riga i sitt hägn. Äfven denna tilldragelse, som ej synes ha blifvit
utan verkan, får ett omnämnande, men efter den tiden nödgas
forskaren förflytta sig ända till 1470-talet, om han ur lifländska
historier vill hämta några upplysningar om svenska ämnen. Då
deremot, under Sten Stures regering, lades sjelfva grunden till de i
framtiden så betydelsefulla förbindelserna mellan Sverige och Lifland och
de lifländska "skrifterna innehålla för denna och närmast följande tid
ganska utförliga upplysningar. Vid slutet af 1480-talet upphöra lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
