Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
cl. annerstedt: scriptores rerüm svecicarum medii ævi. XXXVII
Den stora samlingen af Scriptores verum Svecicarum medii ævi
har emellertid framskridit redan nu så långt att en allmän
framställning af den svenska historiens källor under medeltiden borde kunna
göras. Det skulle helt visst vara ett tacksamt arbete, äfven om det
föreliggande materialet uti allmänt intresse ej kan täfla med hvad
rikare och tidigare utvecklade folk ha att bjuda i sin historiska
litteratur. Docenten Annerstedt gör, i fall vi icke missförstått hans
ord, en antydan derom, att han i ett särskildt arbete ämnar
underkasta de svenska medeltidsannalerna och kronologierna en
utförligare behandling för att bestämma deras källor, inbördes förhållande
och värde. Ett sådant arbete kunde ej falla uti bättre händer, dess
utförande vore af stor vigt för kännedomen af vår medeltids historik
och vi önska endast att dess fullbordan ej alltför länge måtte
uppskjutas. De svenska rimkrönikorna har, som bekant, en tysk historiker
nyligen underkastat en granskning. Äfven här torde likväl för en
svensk forskare åtskilligt vara att göia. Men först igenom sådana
undersökningar blir en säker grund lagd för sjelfva
historieskrifningen.
Det återstår ännu att yttra några ord om sjelfva editionen af det
tredje bandet, som år 1868 uppdrogs åt akademidocenten Claes
Annerstedt. Det som i det hela skiljer det tredje bandet från de båda
föregående ha vi redan framhållit och vi tillägga här endast att hvarje
vän af den svenska historieskrifningen måste vara utgifvaren tacksam
för det mödosamma arbete han åtagit sig och så väl har fullbordat,
hvarigenom verket först har fått denna nya karakter. Endast den, som
uppmärksamt följt med de texten ledsagande noterna och försökt att
kontrollera dem, kan få ett fullt begrepp om det arbete, som har
erfordrats för att samla alla dessa upplysningar, ofta ur otryckta källor.
Att utgifvaren tagit sin uppgift något olika i det tredje bandets förra
och senare afdelning har han sjelf i förordet framhållit. I afseende
pä liandskriftsbeskrifningen har han i den andra afdelningen fyllt i
hvad som brast, till en del genom hans föregångares förvållande, i den
förra. De gjorda tilläggen gälla Johannes Magni kyrkohistoria, de
båda ärkebiskopskrönikorna från Upsala och fortsättningen på Vexiö
biskopskrönika och lemna dessa redogörelser nu intet öfrigt att önska.
Hvad sjelfva redaktionen till tryckning vidkommer utaf handskrifter
från äldre tider, så är det bekant, att i Sverige metoderna äro lika många
som utgifvarne och att äfven det otänkbaraste i detta afseende kan
bli möjligt. Doc. Annerstedt har lyckligtvis tillåtit sig de friheter,
som nu mera öfver allt, utom understundom här i vårt land, anses
som nödvändiga, och har följaktligen upplöst förkortningarne och
användt skiljetecken, samt stora och små bokstäfver efter modernt bruk
och derigenom gjort de läsandes ögon en verklig välgerning. Enligt
förordet har han äfven trott sig kunna utbyta medeltidens i och u
mot j och v, dock har han icke lyckats att iakttaga full
följdriktighet eller också ledts af principer, hvilkas* syfte för oss är fördoldt.
Mot urvalet af de intagna skrifterna kunna icke många
anmärkningar göras. Uti första afdelningen förekomma dock under mo 24—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
