Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
62
ståndarne sågo deremot sin styrka mer och mer tillväxa. "De bestodo
af hofpartiet, sora framför allt ville störta författningen och störta
rådet såsom författningens förmur, och Mösspartiet, som var ifrigt att
bekämpa Hattarnes utländska politik och inre hushållning, men
deremot var lika obenäget som Hattpartiet att rubba statsförfattningen.
Ehuru i grunden oförenliga kunde Mössorne och Hofpartiets män till
en början lätt samverka, nemligen så länge det blott gälde att
anfalla den gemensamma fienden. Faran för rådet var derigenom
all-allvarsam nog, men den minskades i någon mån derigenom att
Ryssland, den främmande magt, till hvilkens råd Mössorne plägade lyssna,
nu var i förbund med Frankrike och Sverige och alltså icke värfvade
röster till rådets störtande. Måhända hade det oväder, som hotade
rådet, kunnat alldeles skingras, om de förnämsta af dem som voro
eller ville anses vara rådets vänner, hade haft allvarlig och god vilja
att uppträda till dess försvar. Men nu blef en annan väg inslagen.
Rådets bestraffande för kriget och för andra olagligheter, verkliga eller
förmenta, som lades det till last, önskades ifrigt och yrkades
högljudt af många, särdeles af dem, som genom rådets fall ville bereda
konungamagten upprättelse för den förnedring, som den vid förra
riksdagen fått lida. Men de alltmera ljusnande utsigterna för
konungamagten voro för många en styggelse, särskildt för rådets bittraste
vedersakare, den nu så betydande Pechlin. Denne i riksdagsintriger
öfverlägsne partigängare ville heldre skona rådets flertal än medverka
till Hofpartiets seger. Så inleddes underhandlingar, hvilka förde till
en hemlig öfverenskommelse emellan Fersen och franska ambassadören
å ena sidan och Pechlin å den andra. De förre gåfvo dervid trenne
af riksråden till pris nemligen Höpken, Palmstierna och Scheffer,
dock under vilkor, att intet annat straff än afsättning skulle drabba
dem och att, om någon af dem frivilligt begärde afsked, det skulle
beviljas. För öfrigt aftalades att räfsten ej skulle sträckas till flera
af riksråden och att Sveriges utrikes politik ej skulle undergå någon
förändring, samt att då rådets öde blifvit afgjordt Pechlin skulle öppet
förklara sig emot Hofpartiets planer och förena sig med Hattarne,
men intill dess skulle öfverenskommelsen hållas hemlig, och i följd
deraf Pechlin såsom förut storma mot Fersen i det offentliga under
det han i hemlighet skulle med honom rådslå om allt som borde
göras. D’Havrincour, den franske ambassadören, tog på sin del att,
såsom det hette, "hålla Pechlin skadeslös för hans omkostnader".
Detta intrigspel målar både tiden och personerna. Med rätta yttrar
Hr M. att denna öfverenskommelse så snart den blef bekant, mägtigt
bidrog att upplossa förtroendets och hederskänslans band inom
stats-mannalifvet; att den gaf det vidriga föredömet af en byteshandel med
brutna förbindelser och uppoffrade vänner och att den fullbordade
Hattarnes moraliska ruin. Genom öfverenskommelsen med Pechlin
ökade väl Hattarne för tillfället sin styrka, men dess ställning
förblef dock vacklande, och riksdagens gång antydde för den
uppmärksamme betraktaren att partiets fall och upplösning blott var en tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
