Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 malmström: sveriges polit. historia fr. k. carl xi]:s död. LXIII
känbar för alla samhällsklasser. Stockning i handel och näringar blef
allmän, konkurser hopade sig, godsegare med bankolån, på hvilka de
nu ej förmådde erlägga föreskrifna 8 procent, måste se sina
egendomar gå under klubban och bortslumpas för undeipris. Under allt
detta mötte rådet hos underordnade myndigheter stundom
motsträfvig-het, som förlamade regeringens bud, stundom illvilja, som vågade
trotsa dem. Det hade fordrats, anmärker hr M., visare och bättre
män än dåvarande riksråd, det hade fordrats en sundare och bättre
sak än genomförandet af 1766 års regerings grundsatser för att
besegra alla de hinder, som lades i regeringens d. v. s. rådets väg.
Ty nu stod konungen i spetsen för motståndet. Adolf Fredriks
mot-sträfvighet mot det regerande rådet var ingen ny företeelse ej heller
i sig sjelf synnerligt fruktansvärd, sedan namnstämpeln blifvit införd
att bryta hans motstånd; men den var nu en omständighet, af helt
annan vigt än förr, ty nu stod vid konungens sida den unge
kronprinsen, hvilken redan förvärfvat sig ett stort personligt anseende.
Det allmänna missnöje, som den allmänna nöden nu såsom alltid
medförde, ledde rådets motståndare till tanken på en urtima riksdag. I
början af Februari 1768 fordrade konungen, i hemlighet dertill
uppmanad af Hattarne, att riksdag skulle sammankallas, men rådet
vägrade att dertill samtycka. Nöden växte emellertid och med den
klagoropen, men ju mera högljudda dessa blefvo, desto häftigare och
våldsammare blef rådet i sitt förfarande. Så beslöts åtal för
majestätsbrott mot ett af rikets Collegier och det inför en utomordentlig
domstol. Under dessa förhållanden öppnades allt fleres ögon för
nödvändigheten af en förändring i statsskicket till konungamagtens fördel,
antingen denna skulle åstadkommas genom en revolution och sedan
bekräftas af en sammankallad riksdag eller beslutas af riksdagen sjelf.
Det förra alternativet, föreslaget af Frankrikes utrikesminister Choiseul,
omfattades af kronprinsen, det senare, förordadt af Fersen, segrade nu
i de hemliga rådslagen. Uppgiften blef alltså att framtvinga en
riksdag. För detta ändamål förnyade konungen i December 1768 sitt
yrkande att riksdag skulle sammankallas med tillagdt hot att nedlägga
regeringen om rådet äfven nu vägrade sitt samtycke. Det är allmänt
bekant huru rådets fortsatta motstånd omsider blef vanmägtigt då
konungen, uppmuntrad af kronprinsen, förklarade sig nedlägga
regeringen, och rikets Collegier tillkännagåfvo för rådet att deras
verksamhet måste upphöra emedan de ej kunde hörsamma ett råd utan konung.
Så utfärdades riksdagskallelse till den 19 April 1769.
På riksdagen fästade nu båda partierna sina förhoppningar. De
vanliga riksdagsberedelserna sattes åter i gång och det med större
ifver, större förbittring och större skamlöshet än någonsin, emedan
hvarje parti trodde sina motståndare om de svartaste planer. Snart
visade det sig att Mössornas våldsamma politik hade omstämt den
allmänna meningen till Hattarnes fördel. Desse besatte
talmansstolarne med sina män och fingo i Secreta Utskottet en obestridd
öfvervigt, Rådets öde var i följd häraf lätt att förutse. Tio råds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
