Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
malmström: svp;riges polit, hist. fr. k. carl xii:s död. LX1X
om konungamagten i Sverige blefve utvidgad till gränsen af envälde,
skulle han med vapen skrida in och bemägtiga sig det svenska
Pommern. Danmark och Ryssland deremot lofvade hvarandra att, om
regeringsformen af 1720 blefve ändrad i någon enda punkt till
inskränkning af ständernas och utvidgning af konungens magt, så skulle
de anse sig såsom af Sverige anfallna och genast gripa till vapen,
dem de icke skulle nedlägga med mindre Danmark finge ersättning
för sina krigskostnader eller en lämplig landvinning genom de
eröfringar, som det kunde göra på Norska sidan och som Ryssland
garanterade att det skulle få behålla; hvad Ryssland ville för sig taga
var ej i fördraget utsatt, men Danmark lofvade att icke ingå i någon
fred eller underhandling utan Kejsarinnans samtycke.
Medan riksdagens följder voro så dystra i afseende på
förhållandet till utlandet, voro de äfven i afseende på den inre ställningen
föga hugneliga. Ty hoppet om återvinnande af stadga i
penningeväsendet var aflägsnadt genom utsläppande af nya sedelmassor och
statsverkets förlägenhet ökad genom nya utgifter. Betänker man
dertill den höjd, till hvilken corruptionen hunnit då för den på ett år
förbrukats mer än fem millioner daler silfvermynt och att å
Mösspartiets vägnar anstalt var fogad! att corruptionen under Pechlins
ledning skulle efter riksdagen systematiskt fortsättas, på bekostnad af
Ryssland, Danmark och England, för att träffa förberedelser till den
nästa, så kan man ej undgå att märka att början till slutet redan
var inne.
Då konung Adolf Fredrik den 12 Februari 1771 afled träffad af
ett slaganfall befann sig kronprinsen Gustaf i Frankrikes hufvudstad.
Han utropades likväl till konung den följande dagen och riksens
ständer sammankallades, i enlighet med regeringsformens föreskrift,
till den 13 Juni. Först den 20 Maj återkom konungen till
fäderneslandet. Bland dem, som med uppmärksamhet följt de sista årens
partistrider, var säkert öfvertygelsen allmän att k. Gustaf IILs
uppträdande på den svenska tronen bebådade händelser af betydande
vigt, motsedda af många med hopp, af andra med fruktan. Hvilka
voro i sjelfva verket hans afsigter när han hemkom för att möta sin
första riksdag? Om man endast håller sig till säkra och samtida
källor har man, enligt hr Malmströms framställning, full rätt att antaga,
att hans linderhandlingar i Frankrike icke gått ut på att
öfverens-komma om en revolution — hvilken sedan blef en följd af
omständigheter, som han der ej kunde förutse — utan endast att uppvärma
Frankrikes vänskap för Sverige, som syntes något svalnad, samt att
fästa denna vänskap vid Sveriges konung, med utträngande af den
andel, som Hattarne och deras gamla ledare Fersen haft deri. Utan
tvifvel hade hans öfvert3’gelse om en förändring i Sveriges statsskick
och hans önskan att genomföra en sådan icke förlorat något i styrka.
Men sättet huru denna förändring skulle verkställas var icke för
honom någon hufvudsak endast målet uppnåddes. I hans natur fanns
helt visst intet, som kunde göra våldets väg för honom kärare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
