Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
74
varit ett annat än Storeättens, ty anledningar saknas icke att denna slägt
i slutet af 1300- och början af 1400-talet ännu ej fixerat sitt
ättemärke1). Af Elins pantebref vill det synas att tvist om dessa gods
uppstått kort efter Bengt Arwidssons död, hvarföre Elin genom
för-pantningen till den då allsvåldige Herr Abraham, hvilken å
Konungens vägnar styrde Oppenstens län, sökt hans skydd. Pantesumman,
20 mark lödige svensk vigt eller den utfästa morgongåfvan, för
hvilken godsen skulle få återlösas, tyder härpå. Sedermera, ehuru vi icke
veta när, men antagligen efter Herr Abrahams onåd och halshuggning
1410, har fråga om återlösen väckts och godsen kommit till den slägt,
som 1459 tvistar om dem, men huruvida här föreligger en
fortsättning af den äldre tvisten, eller om det nu endast gäller arf efter
Knut Arwidsson är ej lätt att säga. Yi se blott af brefvet att Bengts
morgongåfva samt den dervid utfästa lösningssumman 20 mark
åberopas, samt att Törd Swensson och Herr Broder i Yllestad, hvilka
satt sig i besittning af gårdarne, dertill förklaras ega sämre rätt än
Kristina, Knut Arwidssons enka, samt Günne Prik och hans bröder
jemte flera onämnda af samma ätt. Äro nu — såsom i den brefvet
efterföljande slägtlinean säges — Günne Prik och hans bröder Knut
Arwidssons systersöner, hvilket vi hvarken kunna bejaka eller förneka,
måste bördesrätten vara å Knuts sida, och Kristina endast representant
af sina, antagligen ännu omyndiga, barns rätt. Häraf skulle då vara
klart att slägtskap funnits emellan Bengt Arwidsson och Knut.
Slägt-skapsbandet med Tord Svensson och Herr Broder i Yllestad är
deremot alldeles oklart, men kunde man lita på uppgiften uti Svenska
Adelns Ättartaflor att Knut Arwidsson varit gift 2 gånger, och att
ena hustrun hetat Ragnild Tordsdotter, (hvilken dock måste hafva
varit hans första och icke såsom der säges hans andra hustru), så
kan det vara mycket möjligt att den här uppträdande Törd Svensson
varit samme man, som i ättartaflorna uppgifves såsom hustru Ragnilds
fader. Denne Törd, som i sitt sigill icke förde Storevapnet utan en
sparre, än upp och nedvänd, än stäld såsom vinkelhake, hade en son
Sven Tordsson, hvilken 1480 var kyrkoprest i Yllestad (icke Herre
till Yllestad som i ättartaflorna uppgifves). Tords anspråk skulle då
kunna härledas från Ragnild, hvilket dock i frågans närvarande skick
endast är en gissning. Emellertid anse vi oss böra nämna att tvisten
om dessa gårdar, grundstommen till det stora Torpagodset, icke
afslutades med lagmansdomen af år 1459, utan varade ännu i 20 år
l) Detta, som varit en sparre öfver en stjerna, fördes bland andra af
ättlingarne till Broder Butz och Törd Svensson., hvilkas sigiller, endast visa sparren, som
i ett af den senares är stäld såsom vinkelhake. Att ej heller Knut Arwidssons
förfäder alltid fört samma vapen som han och de af hans sonsöner, som behöllo
fä-dernevapnet, finnas starka anledningar att misstänka. Utan allt tvifvel är ej heller
Storeätten så förnäm, som Riddarhusets ättartaflor vilja göra den, och det är fara
vardt att den först i slutet af 1300-talet uppstigit till frälse. Otvifvelaktigt torde
det åtminstone vara, att, om Olof Arwidsson Store egt rätt att föra Blåättens märke,
han icke skulle nedlagt detsamma för att upptaga den sköld, som fördes af Jusse
Skyttes afkomlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
