Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
94
bröder i rådet från att företaga färden dit. "Kwnne the danske",
skrifver han till riksföreståndaren, "saa faa eder oc rigzens radh i klæmnie,
sora theris agt är, tha vorder eder eller töm hollit hwarken breff eller
incigle, thet Gud förbiwde nagen tiid ske skulle. Jag täneker för mig:
heller än jag will giffue mig till möthe met sadant loffuelöst folck,
tha wil jag heller giffue mig strax till slagx effter min magt met töm,
till siös eller i marken, heller än jag skulle så vorde tagin ved halsin
oeh ecke faa et ordh for min dödh — — Mig hoppes till Gud, at J
och the werdige herrer oc gode men rigzens radh äre well sa
för-nwmpstige, att J vele vethe eder förwarede för J giffue eder j sadane
klæmme". Sannolikt äro dessa rader ett uttryck för hvad man vid
denna tid i Sverige tänkte om konung Hans, och som bekant uteblef
svenska rådet också från mötet.
Bland tvistepunkterna i konung Hans’ historia är betydelsen af
hans förbund med Ryssland af 1493. Och man måste medgifva att
det i hans och Sten Stures historia spelar en mer än märklig rol.
Man torde väl ej våga för mycket genom det antagandet, att detta
mot "Sten Sture" riktade förbund stod i sammanhang med det anfall
som ryssarne 1495 företogo mot Sveriges besittningar i Finland, och
då man vet, att konung Hans’ bundsförvandter i Sverige, Jakob
Ulfsson och hans vänner, begagnade detta ryska krig som
agitationsmedel mot riksföreståndaren och såsom ett hufvudskål till hans
afsättning anförde, att han "icke kunde dela sig i tu och på en gång
försvara Finland och förestå regeringen", så kommer man verkligen
på besynnerliga tankar. Då man tillika finner att, såsom hr Styffe
påpekar, Jakob Ulfsson ännu i slutet af Maj 14-97 kunde neka att
sända sina svenner till landets försvar mot danskarne under
förevändning, att de skulle skickas mot ryssarne, och att han och hans
anhängare i slutet af Juni kunde i en proklamation till allmogen i
Upland förklara, att det var osanning att fred afslutits med Ryssland,
då de dock ej vid dessa tidpunkter kunde vara i okunnighet om, att
freden blifvit ingången (den slöts den 3 Mars), så får man
egendomliga föreställningar om det moraliska värdet af de medel de herrar
ansågo sig kunna använda, om hvilka Professor Paludan-Müller yttrar,
att de önskade unionens återställande bland annat "fordi de fölte större
Förpligtelse til at holde Eder og Löften end de verdslige, der næsten
synes at have betragtet dem som Mundsveir."
Bland bidrag till tidens personalhistoria, som hr Styffes arbete
meddelar, är ett bref från Hemming Gadd (så skrifver hr Styffe
namnet) till Svante Nilsson, hvarur vi tillåta oss anföra ett utdrag som
är karakteristiskt nog. Det skildrar den store patriotens möte med
Sten Sture i Okt. 1500, sedan han efter nära tjuguårig frånvaro i
Rom återvändt till fäderneslandet "med afsigt att återställa endrägten
mellan Sten Sture och hans fiender inom riksrådet". "Werdigh herre
och strenge riddare", skrifver han, "haffwer jaeh warit ner myn herre
Her Sten, idher kere fadher, pa Gripsholm iii (3) dagha och netther.
Med hwath kerligh och gönsth han mik wnfik, kan jach ey sighia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
