Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM ÄLDRE HANDSKRIFTERS ÅTERGIFVANDE I TRYCK.
25
stores tid, för hvilken enligt mängas mening förtjensten
tillkommer den skrifvarskola, som i Tours stod under den berömda
engelsmannen Alcuins ledning. Denna reform gälde att börja
med bokskriften, men utsträcktes sa småningom äfven till
urkunderna. Detta frankiska system spriddes till alla de
vester-ländska folkslagen och utträngde efter hand de nationella
skriftsystem, hvilka, såsom vi nyss nämde, hos flera af dem hade
utbildats. Denna nya så kallade minuskelskrift, i hvilken likväl
enstaka större bokstäfver fortfarande funnos inblandade,
utvecklades efter hand och uppnådde under det tolfte århundradet
en hög grad af tydlighet och elegans. Bokstäfverna voro
upprätta och runda, förkortningstecknen utskrefvos med noggranhet
och en viss följdriktighet iakttogs i stafningen. Efter denna tid
börjar skriften att urarta och försämras och är vid slutet af
medeltiden ful, vårdslös och otydlig, såväl i bok- som urkundsskrift
(den s. k. »munkskriften»). Från och med sistnämda
tidsafdel-ning (medeltidens slut) kan skriftens utveckling naturligtvis endast
följas uti bref och urkunder, då för böckerna boktryckerikonsten
togs i anspråk; den blir en tid bortåt allt sämre och otydligare
och förlorar egentligen sitt paleografiska intresse, så att
konsten hädanefter hufvudsakligen blir att lära sig läsa innantill. Af
boktryckerikonsten upptogs nu visserligen det femtonde
århundradets kantiga och rutformiga munkskrift, förebilden för vår
nuvarande s. k. frakturstil. Den användes dock ej ensam, ty
humanisterna, den klassiska bildningens och smakens återuppväckare,
sökte äfven att reformera den urartade skrifkonsten. De
återgingo till det tolfte århundradets klara, runda och tydliga
skrift-drag, upptogo och utbildade desamma icke endast för
handskriften, utan äfven för boktrycket. Den så kallade latinska
stilen har sitt ursprung och sin förebild i detta det tolfte
århundradets skriftsystem. Denna tid betecknar alltså både
höjd-och vändpunkten i skrifkonstens utveckling under medeltiden.
Med de tecken man då använde rörde man sig sedan allt
framgent, ehuru de icke längre iakttogos med samma noggranhet
och konseqvens. Från samma tolfte århundrades senare hälft
är det nu äfven, som vi ega de första skriftliga urkunderna i
Sverige.
Vi ha erinrat om dessa för fackmännen välbekanta
omständigheter endast för att visa att det ej är med någon isolerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
