Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
E. HILDEBRAND.
10
lande former. Det är likvä! i en bokstafskombination, der vi
åtminstone aldrig sett något långt i förekomma, hur regellös än
stafningen för öfrigt är. Det är i de för de nordiska språken
egendomliga ljudsammanställningarne ici, ie, io, m, vare sig de
beteckna en brytning eller en afledningsändelse. Meningarne
ha också varit delade huruvida man i detta i skulle se en vokal
eller konsonant. I den normaliserade isländskan skrifves ja, jo, ju
o. s. v. Rydqvist deremot uppkastar den förmodan, att man här
har ett vokaliskt tveljud framför sig, ehuru han icke är i stånd
att definitivt lösa frågan Märkligt är onekligen det eo, som
stundom förekommer, hvarpå Rydqvist (anf. arb. s. 48) ger flera
exempel och som vi äfven ha funnit uti urkunder från slutet af
medeltiden. Och inför ett så allrådande grafiskt bruk, hvilket
för öfrigt fortfar långt in i den nyare tiden, kan man verkligen
känna sig tveksam, så tydligt det än torde vara att i uti dessa
sammanställningar i alla händelser redan tidigt måste ha börjat
representera en konsonant. — I editionerna af latinska författare
tryckes slutligen af många utmärkta editorer i öfverensstämmelse
med handskrifterna utan undantag i. Det är sålunda åtskilliga
skär, som här lägga sig i utgifvarens väg, än på den ena än på den
andra sidan. Yi vilja emellertid försöka att sammanfatta
resultaten af föregående framställning. Att i tryck återgifva
urkundernas neddragna i, så snart det tydligen betecknar ett
vokalljud, med vårt j, bör från början förkastas såsom oriktigt, ifrån
hvad tid än skriften härleder sig. Skulle någon vilja trycka i
öfverallt, både för vokal- och konsonantljud, kan i teoretiskt och
principielt hänseende icke mycket invändas deremot. För
handlingar från den nyare tiden frukta vi dock att det skulle visa
sig mindre lämpligt, så sent än verkligt j i dem börjar visa sig.
En medelväg återstår slutligen. Så snart man har vokalen i
framför sig, använder man naturligtvis motsvarande vokal typ.
Der man åter i anslaget till ett ord enligt den nyare tidens
uttal har konsonanten j framför sig kan också motsvarande typ
begagnas. I andra fall, d. v. s. i de ofvan omförmälda
tveljuds-artade förbindelserna, kunde man, vikande, om icke annat, för
det allmänna bruket, behålla äfven vid tryckningen
handskrifternas i. Detta hvad medeltidshandlingar vidkommer. I fråga om
Svenska Språkets Lagar 4, s. 53 följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
