Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM ÄLDRE HANDSKRIFTERS ÅTERGIFVANDE I TRYCK.
43
Om j såsom konsonant lia vi i det föregående yttrat oss och
påminna här endast om oriktigheten att låta typen j tjenstgöra
som vokal.
Vid s är att iakttaga, det stundom en likartad
dubbelskrif-ning förekommer som den, för hvilken vi här ofvan redogjorde
vid f\ så i synnerhet uti ordspetsen; oftast ser man på sjelfva
skriftdragen när så varit fallet. Naturligtvis bör den vid
tryckningen behandlas på samma sätt; dock måste en viss varsamhet
härvid iakttagas. Mot slutet af medeltiden och under en god del
af femtonhundratalet förekommer till följd af tyskt inflytande rätt
ofta teckningen fø i stället för s. Några giltiga skäl att vid
tryckningen af historiska handlingar bibehålla denna osvenska
och snart försvinnande bokstafsförening, som aldrig utmärkt
något egendomligt uttal, förefinnas icke. Af intresse är endast att
veta, när denna skrifsed framträder och när den faller ur bruk.
I bruket af t, th, þ och ö har utgifvaren endast att följa
handskrifterna. I afseende på h och dess ställning med eller
utan skäl hänvisa vi till hvad som ofvan yttrades.
v har redan till en del varit före vid behandlingen af u]
vi förordade då ett skiljande äfven i beteckningen mellan
vokalen u och konsonanten v. Jämte v förekommer äfven den
från tyskan inkomna formen w i alldeles samma ställningar.
Med om möjligt större skäl än vid enkelt v bör det dubbla
utbytas mot u, när det betecknar vokalljud, på samma sätt
upplösas, när det betecknar ljuden vu, uv. Fruktade vi icke att
förefalla alltför omstörtande, skulle vi äfven för
medeltidshandlingar tillstyrka ett utbyte af dubbelt w mot enkelt v såsom
konsonanter. För yngre handlingar torde detta utbyte utan
betänkligheter kunna företagas, då ju w i svenskan icke intager
samma ställning och har samma betydelse, som i tyskan eller
engelskan.
Hvad X beträffar står det, som bekant, icke endast i sådana
ställningar, der vi ännu nyttja denna konsonant, utan äfven för
att utmärka genitivändelsen 6’ efter g och k. I sistnämda fall,
der bokstafven sålunda skymmer den ursprungliga ändelsen, gör
man endast en tjenst åt språket genom att utbyta x mot s och
sålunda trycka Eriks för Erix eller Erikx. Är det ett g, som
föregår x, kan någon tvekan uppstå huruvida x representerar
icke blott s, utan äfven det h, som ofta lades till g Man får i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
