Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
E. W. BERGMAN.
10
bekymmer, emedan ban »ej fördristade sig göra emot det som
rikets råd samteliga förklarade vara K. M:s nådigste vilja».
Den kungliga skrifvelse, som sålunda blef utsatt för tvenne
rakt motsatta tydningar, synes ock verkligen vara något
orakel-artad t affattad :
»Och måste vi fuller — heter det deruti — till följe af
edra åtskilliga bref förmoda, att I allareda eder hafva begifvit
på vägen dit (till armén), men skulle sådant icke ännu vara
skedt, så hemställa vi eder sjelf att betänka och sluta, att
emedan rikets råd nu der uppe närvarande utaf oss begära att låta
blifva eder deroppe att dirigera consilierna i rådet och att
meddela oss dem efter tider och conjuncturernås beskaffenhet, I ännu
till den ände vele blifva en tid der uppe, öfverdragandes i
mediertid samma defensionsverk de för:de andra (gen.-löjtnant Mörner
och riksrådet Thord Bonde).»
Som De la Gardie icke erhöll någon synnerlig uppmuntran
frän konungen för sin påtagna möda i råclskammaren, blef han
allt mera tveksam om hvar hans rätta plats vore. Nu, såsom
ofta förut, gaf han luft ät sina bekymmer genom expectoration er
till kanslirådet Höghusen, hvilken hade i uppdrag att vidare
framföra dem till konungen. Den ifrågavarande skrifvelsen är
daterad d. 2 Juni och anföres här nedan i utdrag:
»Jag var aldrig i större bekymmer och ängslighet än nu
och kan vid Gud betyga, att jag af hjertat sörjer öfver mitt
tillstånd. Ty fast jag mig deråt hugna kunde, att min person
nu har req vir eras, hvilket förr var ett annat omdöme, så är
likväl icke allenast arbetet odrägligt för mig, som dervid alldeles
uttröttad är, utan det mig mest trycker, att jag fruktar med ali
min obeissance och möda och att jag både helsa, välfärd och
allt förlorar dervid, dock ej kunna erhålla K. Mrs behag och
nådigste åtnöje .... Förutom dessa företedda orsaker till min
svårmodighet och än gl an komma ock några flera som publica
tillståndet förorsakar. Den tredje och rätt hjertliga appréhension
jag hafver, sä är for Göteborg och de flere fästningar, särdeles
Marstrand. Om fienden med några skepp på den ena sidan
Göteborg attaquerai’ och tillika med en armé till lands, är det i
få dagar, så sant Gud lefver, förloradt. Hvad desperation blefve
dä i Sverige! Ali min blod kolnar, när jag härpå tänker; Gud
gifve, att icke sä allt manskapet vore bortgånget eller att i tid
gamla soldater dit fördes. Nu jag hafver skrifvit, representerat,
bedit allt hvad jag förmått, gör det ock än och [beder] herr
kanslirådet härmed att ändtligen detta påminna, som ett alltför
important ärende. Såsom jag nu dessa 3 hufvud-olyckor fruktar,
så skulle jag väl ock än en ihågkomma quarto loco, om jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
