Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
M. G. DE LA GARDIE 0CÍ1 KRIGSHÄNDELSERNA I BOHUSLÄN.
73
befruktade att det mig till en särdeles passion tillräknades, det
är att jag befarar, att vi råka ifrån ali confidence och vänskap
med Frankrike. Hvad frukter deraf lärer sedan spörjas, det
utvisar tiden allt för beklagligen. Vore man säker hos
Österrike om någon realitet och att man kunde få fred utan förlust
och med säkerhet, der man abandonnerade Frankrike, jag skulle
icke råda att man en timma balancerade, men nu är väl att se
sig före, att man icke en sådan conduite väljer, quæ ne que
aniicos parat aut inirnicos tollit... O Domine, in quæ nos
re-servasti tempora, ubi imminere Sueciæ videtur fat al i s periodus.
Detta allt såsom ock interna nostra mala döda mig alldeles och
betaga allt hopp och mod. Det endaste som oss c on s ole rar är vår
allernådigste konungs och herres heroiska mod och stora
tapperhet, men Gud gifve verket icke blefve H. K. M. alltför svårt!»1)
I första dagarne af Juni fick De la Gardie från konungen
befallning att, »så snart campagnen angår och trupperna kunna
vistas i fält», begifva sig ned till Westergötland.
»Jag hade länge sedan — skrifver De la Gardie i sitt svar
härpå d. 8 i samma månad — dertill resolverat, der icke två
Den vältaliga mångordigheten i De la Gardies stil utgör ett
genomgående drag hos honom redan ifrån hans tidigare ålder. Man kan väl förstå
huru detta ordflöde måste hafva fallit besvärligt för en Carl XI. såsom redan
Carl Gustaf ej alltid med tålamod kunde fördraga sin svågers myckna
klagolåt. I ett postscriptum till en skrifvelse från Marienburg d. 15 Dec. 1656
förebrår konungen. honom rätt skarpt hans »otidiga bref». Som hvad Carl
Gustaf deruti yttrar om De la Gardies skrifvelser i allo torde samstämma
med hvad Carl XI om dem tänkte, skola vi der ur här anföra följande rader:
»Wij finne heela deth sista Edert breff åther upfyldt ni ed h ed re
wahn-lige lamentationer och een hoop tygh, som I ofta för detta ähren admonerade
att haffwa förd ra gli medh, icke eens betänckiande den märkeliga skadan och
præiuditz, som wår och wårt rijkes tiänst tager aff sådanne otijdige och
in-considerate brett’, nähr dhe uthan ziifror aifgåå och letteligen kunne bl i lfwa
interciperade och komma i fiendens hender, såsom wij icke uthan största
för-treet och misshagh förnummit förled ne wåhr och sommar wara skiedt, thot
fienden siälif hafwer bekiändt, och kunna wij icke annorledes dömma ähn att
I medh een sådan wäliltaligheet uthi Edra lamentationer icke annat sökeii ähn
att beskiöna sakerne, ther I giorde fast bättre, att I allenast relative skreffwo
om tillståndet ocli gåffwen Edert råd h och betänckiande, huru det slogo att
hiälpa och een och annan brist att remediera och måsten I wähl straxt icke
desperere eller låtha sinka liänderne för brist skull på medell, ther aff att
fol c ket och manskapet tager alf och för andre sådanne beswähr skull utan
wara betänckt om på hwadh sätt sådant ståhl* till remediera och gripa till hwadh
rådh kan wara å ferdhe.»
De la Gardies niångskrifveri ledde ock nu till samma följd, som i
ofvanstående bref uppväckte Carl X:s stora missnöje, nemligen att hans
klagoskrifter af fienden uppsnappades, då sekreteraren Michael Strokirk, som af De
la Gardie var afsänd till konungen med vidlyftiga depescher, föll i
snapphanar nes händer, »hvarigenom» — såsom De la Gardie sjelf härom skrifver till
konungen d. 8 Juni — »fienden numera vet minutissima af allt vårt tillstånd
i fält och guarnisoner och alltså tvifvels utan torde till en eller annan
entreprise blifva encouragerad».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
