- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
74

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

E. W. BERGMAN.

10

ting mig afhållit, det första att rikets råd begärt min närvarelse
här på orten och mig inrådt att här blifva, B. K. Mrs egna bref
ock dertill consenterat, så att jag ej kunnat mig dispensera ifrån
den lydnad jag E. K. M. ville visa och den respect jag senatens
sentimenter skyldig varit, det andra är att jag intill denna
stunden hvarken om folk eller vissa medel försäkrad är utan måst
spörja det mer och mer folket ifrån gränsen bortmarscherade
såsom gen. major Gyllenspetz’ knektar och dragonerna, som varit
i Wermland.»

Men ännu d. 13 Juni är De la Gardie qvar i hufvudstaden,
-då han till konungen skrifver:

»E. K. M:s Kammar-Collegium hafver ändtligen och nu på
sista stunden först funnit råd till underhållet, Gud må bevisa sitt
under af barmhertighet, eljest är fiendens avantage alltför stor.
Jag reser nu.dit neder, oaktadt att alla ständerna särdeles rikets
råd hålla före att E. K. M. bättre tjenst jag här göra kunde.»

leke förty kom De la Gardie icke ur fläcken, men nu d. 19
Juni kom från öfverste Breitholtz såsom ett dunderslag
underrättelsen om att fienden d. 6 i samma månad gått öfver gränsen.

»Nu vet Gud — skrifver De la Gardie till konungen —
huru detta mig surprenerar och bekymrar, emedan jag storligen
fruktar den ringa anstalt der på orten är, så i garnisonerna som
vid gränsen. Hade vi än haft 3 veckors dag, skulle allt hafva
varit utan fara, med Guds hjelp. Om vederbörande på alla mina
remonstrationer före hade gjort något till saken, ’vore nu ej riket
i denna perplexitet. Men denna stunden hafver jag icke än en
daler eller en tunna spanmål, hvarpå mig att förlita, på papperet
finnes väl något i en och annan invisning, men i realiteten intet.
Ehuruväl jag nu utan folk och medel reser dit neder, så ville
E. K. M. det visst tro, att jag skall göra som en trogen och
redelig E. K. M:s tjenare och svensk man allt det jag förmår,
men jag kan intet svara för utgången, utan beklagar mitt kära
fäderneslands olycka och fatala blindhet.»

Ändtligen se vi honom d. 22 Juni verkligen begifva sig i
väg, ehuru han ännu i det sista beklagar, att han »största delen
af sin välfärds skötsel måste abandonnera», förutom det. att han
»till travaillen nu mycket ringa beqväm var».

En rätt intressant upplysning om huru stämningen i landet
var med afseende på De la Gardies långvariga vistelse i
hufvudstaden får man af följande. Hofrådet Gabr. Erik Lillieflykt pä
resa nedåt Skåne skrifver nemligen till De la Gardie från
Jönköping d. 21 Maj och berättar bland annat om sitt
sammanträffande med postmästaren i staden. Vid denna tid var ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free