Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
M. G. DE LA GARDIE 0CÍ1 KRIGSHÄNDELSERNA I BOHUSLÄN.
79
tillägger enligt en tankegång, som man hos De la Gardie ofta
återfinner: »Gud gifve jag hade varit här 4 veckor förut och
folket hade varit till hands, aldrig skulle fienden fått in
Marstrand, som alltför snart gick öfver». *)
Fiendens afsigt syntes nu vara att öfver Halland träda i
förbindelse med den i Skåne opererande danska armén, hvarför ock
i medlet af Juli en särskild afdelning öfvergick Göta elf, dä
underrättelsen om slaget vid Landskrona d. 14 i samma månad
korsade dessa planer; genast uppbrändes lägret och trupperna
drogo sig åter skyndsamt tillbaka in i Bohuslän.
Sedan De la Gardie fått sina trupper samlade, beslöt han
att med sin corps vid Wenersborg gå öfver elfven i afsigt att
mot fienden göra en offensiv rörelse eller »en ombrage till
entreprise» 2), såsom han uttrycker sig. När De la Gardie d. 10 Aug.
började verkställa denna offensiva rörelse och passerade elfven,
drog sig fienden hastigt vidare tillbaka norrut för att från Norge
inhämta förstärkning. De la Gardie betraktade imellertid detta
fiendens återtåg såsom en stor framgång, han återkom nu derför
ock till sina förra planer på ett infall i Norge. Sålunda skrifver
han till rådet d. 12 Aug. :
»Såsom jag nu visst förmodar att förfölja den flyktiga
fienden, så är jag försäkrad att, om herr Carl Sparre från Jemtland
tillika bryter lös, så ock gen.-major Gyllenspetz vid Eda och uti
Dalarne tillika skedde ett infall i Norige, då kunde man ravagera
hela Norige och thet så tillsätta, att så snart derifrån intet mer
stode att befara.» 3) ■
Endast på grund af sin förmodan, att fiendens återtåg var
en verklig flykt, var det imellertid De la Gardie vågade fort-
1) De la Gardie var sträng i sina domar öfver andra; fästningen hade
doek icke uppgifvits, förr än efter ett tappert försvar och sedan fienden lyckats
uppföra ett batteri på sjelfva klippan gentemot fästningen och derifrån skjutit
brèche på det illa murade tornet; besättningen led ock mycket af vattenbrist.
2) Inryckandet i Bohuslän föregående året hade äfven det blott varit »en
ombrage» och dock lyckats injaga skräck hos fienden; detta förklarar, hvarför
De la Gardie sammaledes nu med sina för öfrigt svaga stridskrafter helst
begagnade sig af ett dylikt krigföringssätt, hvilket dock icke hade lika utsigt
att lyckas, sedan fienden en gång väl kommit under fund med detsamma.
3) Samtidigt med dessa De la Gardies förslag och förhoppningar var det
en norsk corps ryckte in i Jemtland, tillfångatog (d. 16 Aug.) en styrka om
4 à 500 man jemte befäl vid Ovikens prestgård, samt sammankallade
Jemt-lands och Herjedalens befolkning att (d. 25) svära konungen i Danmark
trohets-ed. När man läser generalen och guvernören öfver Wester-Norrland
Carl Sparres skrifvelse till rådet om de motgångar, som mötte de svenska
trupperna i Jemtland, så finner man • förhållandena der temligen snarlika med
dem på den bohuslänska krigsteatern : bristande energi och vaksamhet öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
