- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
88

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

E. W. BERGMAN.

10

i stället lemnat rum för en ytterst missmodig sinnesstämning,
synnerligast på grund af hållningen bland de på andra sidan
elf-ven återförsamlade trupperna; härom skrifver han till konungen
d. 2 Sept. ifrån skansen Köping, 2 mil från Wenersborg,
följande :

»Jag hade aldrig trott det min olycka skulle blifva så stor,
att E. K. M. jag nödgades underdånigst berätta det så alldeles
olyckliga tillståndet af dessa orter, hvilket jag dock måste göra,
ehuruväl med den största bedröfvelse af verlden. Ty ehuruväl
jag i mina bref ödmjukeligst tillkännagifvit, det jag vore i verket
att fatta elfven och förmodade den att försvara kunna, så måste
jag nu derpå misströsta icke allenast för fiendens anträngande
stora makt, som består af 14 brigader till fot och 14 esquadroner
dragoner och ryttare, väl monteradt manskap, utan mycket mera
för den ohörda olycka att dalkarlarne prætexerandes deras tid
vara ute, den de utlofvat att tjena, med allt för stor och ohörd
dristighet qvittera det öfriga folket rätt nu i största nöden och
då det tränger och oaktadt både herr landshöfdingen Duwalls
och mina så ock deras officerares jemväl ock presternas
förmaningar och remonstrationer vilja icke marschera utur rummet
vidare utan aninodandes hvarandra och hotande både en och
annan att begifva sig på hemvägen. Herr landshöfdingen tillika
med officerarne hafva tänkt dermed dem obligera till marschen
att de fanorna med öfver- och underofficerare hafva låtit
marschera förut, men detta hafver intet velat hjelpa. Jag är alltså
i den största ängslan och nöd af verlden, hafvandes fienden för
mig på andra sidan elfven så stark, hvilken får nog detta att
veta, och intet folk hvarmed att försvara passet. De få ryttare
och dragoner, tillsammans 5 à 600 man, kunna föga uträtta.
Ifrån första dagen dessa dalkarlar ankommo, hafva de strax låtit
förspörja en sådan vedervärdighet och egen vilja, om hvilken jag
i mina förra berättat hafver, såsom ock att landshöfdingen två
dagar förr än fienden ankom, mig åtvarnade att uppå detta folket
ej vore att lita, derföre jag ock strax resolverade att gå öfver
elfven tillika, men kunde för fiendens hastiga anträngande det
ej effectuera . . . Sedan är ock ibland dessa få hungern och
nakenheten som soldaten discouragerar. Det kränker mig mest
i själen att E. K. M. jag detta desperata tillståndet beskrifva
måste, sedan jag för få dagar sedan berättade fiendens confuse
retirade åt Norige och att här allt vore i säkerhet.»

fore .uti marschen varit och nu utmattade äro, gå hem hvar och en till sitt
igen, och alltfördenskull är till k. broder min begäran att, der han ock någon
allmoge uppbådat, han täcktes då strax dem contramandera, att de hvar och
en i lika måtto hemma blifva till vidare order, efter såsom vi ändock icke
skulle någon diversion emot be:te Norige göra.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free