- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
99

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De mellan Sverige och Danmark åren 1749—50 uppgjorda
överenskommelserna hade icke förmått skapa någon rätt
varaktig förtrolighet mellan de båda regeringarna. Tvertom började
snart å ömse sidor det forna misstroendet ånyo framskymta.
Anders Johan von Höpken, som under de närmaste nio åren
efter Tessins afgång från kanslipresidents-embetet innehade
ledningen af Sveriges utrikes angelägenheter, var Danmark icke
särdeles bevågen. Detta förhållande, som naturligtvis inverkade
på hans politik, kunde icke undfalla Bernstorffs uppmärksamhet.
Bland Höpkens embetsbröder inom rådkammaren funnos vid den
tidpunkt, från hvilken vår berättelse nu kommer att utgå,
egentligen endast fyra personer, som hyste någon synnerlig
tillgifvenhet för Danmark, nemligen Tessin, Karl Fredrik von
Scheffer, Otto Fleming och Karl Otto Hamilton. Först år 1762
synes Klaes Ekeblad (kanslipresident efter Höpken år 1761)
hafva närmat sig danska hofvet. Dettas ifrigaste och ojemförligt
mest inflytelserike anhängare i Sverige var dock Scheffer, som
dessutom genom mångårig vänskap var förbunden med Bernstorff’).

*) Om Höpkens motvilja mot Danmark ocli om Bernstorffs mot Höpken,
se "Ostens Gresandtskaber," i dansk Histor. Tidskrift, fjerde ßække, 1 Bind

3 h. p. 606—7; Malmström, Sveriges polit, hist., IV, p. 370. Bernstorff
synes hafva velat uppreta Scheffer mot Höpken; jmfr de af M. citerade orden
ur ett Bernstorffs bref till Scheffer af d. 31 Juli 1756: "M. le Baron de Höpken
ne nous aime pas et je vois aussi claire sur son aversion que sur la cause de
son aversion; c’est, je franche le mot, sa jalousie contre Yous. Notre crime
est d’avoir pour Vous une estime et une confiance sans bornes."

Huru Scheffer sjelf några år senare bedömer Höpkens hållning mot
Danmark, visar sig af hvad danske ministern Asseburg, kort innan denne efter
erhållen rappell lemnade Stockholm, meddelar rörande ett samtal som han då
nyligen haft med Scheffer. Asseburg skrifver nemligen (d. 11 Januari 1760)
till Bernstorff: — "Il (Scheffer) me charge de dire à Y. Exc. qu’il pense
encore aujourd’hui comme il pensait l’année 1752 et que plein de confiance
dans la fermeté du système de notre Cour et dans les grandes lumières de Y.
Exc. il reprendrait dès aujourd’hui le plan d’alors s’il dépendait de lui de
travailler en chef aux affaires du dehors; que l’union entre la Suède et le
Danemarc était la base de sa politique; que les états assemblés en 1756 en
ayant reconnu l’utilité avaient chargé toutes leurs instructions pour le sénat
du soin de rechercher l’amitié de notre Cour; et que si ces instructions n’avaient

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free