- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
107

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

GUSTAF IIi:S OCH SOFIA MAGDALENAS GIFTEIIMALSHISTORIA.

107

bilda sig till den förtroliga vänskap, som sedermera, i det bela
taget, väl ständigt utmärkte detsamma.

några sina förtrogna fällt det yttrandet, att hon numera, helst konungen
begynte blifva gammal oeh sjuldig och någon lång lifstid sannolikt icke vore
honom beskärd, icke ämnade att synnerligen mycket arbeta på en
magtutvidg-ning, af hvars förmåner hennes gemål troligen ändock ej länge skulle få njuta;
och dessutom funnes —• hade hon tillagt — ingenting i verlden mera
bedröfligt och förödmjukande än att under en suverän konungs regering innehafva
platsen af enkedrottning. — I anledning af dessa Fersens notiser gör nu Schack
följande reflexioner: "Il n’est pas douteux que ces dispositions dans lesquelles
la reine se trouve, ne pourraient produire un grand bien tant actuellement que
c’est elle seule qui met tout en combustion, qu’après la mort du roi où la
liberté de la Suède courra naturellement le plus grand risque, mais l’humeur
de cette princesse est si inconstante, son inclination et sa haine changent si
souvent d’objets, et il est si décidé que de toutes ses passions l’ambition est
la seule qui la domine constamment et à laquelle elle sacrifiera toutes les
autres, qu’on se tromperait certainement, si l’on esperait qu’un
mécontentement passager du prince royal ou la reflexion d’un avenir éloigné lui ferait
abandonner un dessein qu’elle a conçu dès le moment qu’elle est venue en
Suède". (Schack till Bernstoríf, d. 13 Juli).

I en senare depesch (den nyss här ofvan citerade af d. 26 Nov.)
rapporterar Schack, att oenigheten alltjemt både fortfore och dagligen tilltoge, samt
att detta, efter hvad väl underrättade personer påstode, kunde företrädesvis
märkas på tonen och andan i allt kronprinsens tal. Denne — skrifver Schack
— "commence déjà à connaître ses propres forces et ne se laisse plus retenir
par la crainte" — och vidare — "il méprise, on ne peut pas davantage, les
gens qu’on plaça chez lui vers la fin de la diète, et leurs prédécesseurs (d. v. s.
Scheffer och de personer, som under hans guvernörstid omgåfvo prinsen) sont
présentement ceux qu’il honore le plus de sa confiance". En grefve Barck
(Ulrik B., f. d. kavaljer hos kronprinsen, slutl. riksråd), broder till svenska
ministern i Wien (Nils B.), vore den, som fursteynglingen mest tycktes
utmärka. Denna ynnest hade dock blifvit väl placerad, ty Barck vore en
hederlig man, som toge sina inspirationer af Scheffer. Önskvärdt vore nu, att
drottningen finge öppna ögon för hvad hennes sanna välfärd kräfde, så att
hon måtte handla i öfverensstämmelse med den några månader förut af henne
sjelf uttalade åsigt, som vore densamma, hvilken markis d’Havrincourt
sedermera, kort innan han lemnade Sverige, hade just i anledning af kronprinsens
hållning sökt att hos henne insinuera — den åsigten, att hon för egen del
ingen varaktig förmån vunne genom konungamagtens utvidgande och således
borde upphöra att bekämpa det fria statsskicket. Dock, att hon verkligen
skulle afstå från sina gamla planer — derom hyste Schack ingen förhoppning.
Deremot synes han hafva för ögonblicket hängifvit sig åt en annan beräkning.
"Je crois plutôt" — skrifver han nemligen — "si la froideur entre elle et le
prince son fils continue, . . . que ce sera lui qui traversera sous main les
projets de la reine et protégera le parti de la liberté tant que le roi vivra, d’où
il s’en suivra naturellement qu’elle en agira de même envers lui, quand un
jour il sera monté sur le trône, de sorte que de quelque façon que les choses
tournent, cette mésintelligence dans la famille royale pourra servir pendant
bien longtemps à la conservation de la liberté du gouvernement’ ’. (Schack till
Bernstorff, d. 26 Nov.).

Lovisa Ulrikas farhågor beträffande sin gemåls helsotillstånd voro
ingalunda obefogade. Schack har i sina depescher så tidigt som år 1761 omnämnt
konung Adolf Fredriks betänkliga sjuklighet, för hvars obotlighet drottningen
synes hafva till någon del fått bära skulden. I en depesch af den 7 Augusti
nämnde år heter det: "Notre ami (Scheffer) m’a assuré que la constitution de
ce prince était si dérangée, qu’il y avait tout à craindre qu’une mort préma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free