- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
124

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

O. NILSSON.

112

nöden framtvungna beslut att, i händelse Frankrikes
omedgörlighet fortfore, genast utfärda kallelse till en urtima riksdag, som
borde sammanträda vid början af år 1764. Frankrike, som mer
än väl insåg, att ett riksmöte under dåvarande omständigheter
nödvändigt måste medföra hattpartiets fall och dermed äfven en
fullkomlig tillintetgörelse af det franska inflytandet i Sverige,
önskade naturligtvis förekomma verkställigheten af nämnde
beslut. Baron de Breteuil, som emellertid blifvit utsedd att
bekläda den ambassadörspost vid svenska hofvet, som alltsedan
markis d’Havrincours afresa stått ledig, erhöll befallning att
o-fortöfvadt afgå till sin bestämmelseort, samt medfick vederbörlig
fullmagt till uppgörande af en fullständig öfverenskommelse
rörande subsidiefrågan i dess helhet. Breteuil anlände till
Stockholm d. 6 December. Desslikes och långt före hans ankomst
hade franska utrikesministern, duc de Praslin, å sitt hofs vägnar
erbjudit en utbetalning af en million livres för det löpande året
och af två millioner för det påföljande. Denna undsättning
beredde åtminstone så mycken fyllnad i statsbristen, att
hattcheferna lyckades genomdrifva det riksdagskallelsen blef tills vidare
uppskjuten, hvarjemte de, särskildt på grund af den nye franske
ambassadörens ankomst, kunde nära någon förhoppning om ett
ännu kraftigare biträde från Frankrikes sida.

Att nu drottning Lovisa Ulrikas hållning gent emot hattarna
undergick någon modifikation i anledning af nyssnämnde båda
omständigheter — å ena sidan det synbara omslaget i den ryska
kejsarinnans politik och å den andra de i någon mån ljusnande
utsigterna för hattpartiet — våga vi icke med bestämdhet påstå,
utan blott gissningsvis antaga. Säkert synes dock vara, att hon
vid denna tid närmade sig till hattcheferna ännu mera än
förut, äfvensom att Scheffer — han som nyss lemnat sin lifliga
inbillningskraft fritt spelrum i helt annan rigtning — nu vid slutet
af året hängaf sig åt den förhoppningen, att förbundet mellan
henne och dem vore på god väg att komma till stånd. Kort
innan han i December månad, såsom han alltid plägade, begaf
sig ut på landet för att der tillbringa julhelgen, hade han med
Schack ett samtal, hvarvid han för denne uppdrog en ganska
förmånlig teckning af sakernas ställning. Drottningen — sade
han bland annat — fortfore att göra hattcheferna "mille
démonstrations de bienveillance." Också hade man nu någon anled-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free