- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
150

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

O. NILSSON.

112

tredje paragraf stadgade nemligen att alla "rikets embetsmän"
(= embetsmän med kunglig fullmagt) borde utnämnas af
konungen ensam, och att rådet icke finge öfver någon utnämning göra
honom några föreställningar utom i den händelse att hans val
fallit på en till tjensten s bestridande fullkomligt oduglig person.
Bernstorff fruktade, att bemälte i hans tycke alltför vidsträckta
utnämningsrätt skulle af hofvet kunna missbrukas till ett medel
att värfva anhängare, och han önskade derföre en ytterligare
restriktion, som borde bestå deri, att rådet skulle fortfarande få
utöfva något inflytande i fråga om utnämningar till militära
tjenstebefattningar. Att Bernstorff velat göra denna restriktion
till conditio sine qua non för sitt bifall till reformförslaget, anse
vi dock knappast vara troligt, helst han genom ett sådant
orubbligt vidhållande af densamma kunnat råka ut för den misstanken,
som han just framför allt önskade undgå, nemligen att han skulle
vilja omintetgöra hela pacifikationsförsöket. Också synes det
lifliga beröm, som han i öfrigt egnade den Schefferska uppsatsen,
bära en omisskänlig pregel af att hafva varit upprigtigt m enadt.
Det tyckes oss till och med bevisa, att han fann sig hafva för
jemförelsevis godt köp undsluppit de konflikter, som ofelbart
skulle mellan honom och hattcheferna uppstått, i händelse
förslaget till den grundlagsreform, hvilkens framtida oundviklighet
han nog var alltför skarpsynt att icke redan ana, innehållit
mera betänkliga stipulationer än de nu gjorda. För resten kunna
sjelfva slutorden i hans depesch till Schack väl svårligen tolkas
annorlunda än såsom ett in amplissima forma gifvet löfte om
biträde till förslagets genomdrifvande.

(Forts. sid. 165.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free