Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
STRÖDDA MEDDELANDEN. III.
10
expeditions uträttande om jag från theatern i Havre kunnat debauchera
denna actrise för den Svenska Theaterns räkning.
Sjelfva rekognosceringen tillgick på så sätt att de utaf Bergstedt
erhållna kartor funnos vara så pålitliga att ingen vidare rekognoscering
öfver slättlandet behöfdes. Byar, vägar, strömledningar, Seinens
stränder, alltsammans noga å kartorna upptaget. Tvenne pass Pontoise
och Rouen fordrade större uppmärksamhet. Vid dessa ställen hade
vi alltid nattläger, gingo ut under förevändning att promenera, Fieandt
med blyertspenna och papper, jag stegade afstånden der terrängen
bortskymdes för ögat. Fieandt tecknade i hast. Hemkomne
uppritades utkastet dels efter minnet dels efter de stegade distanserna.
Då uppritningens kladd var färdig uttogs den för att justeras efter
fältets eller markens beskaffenhet. Till annotationer å kartan hörde
naturligtvis la marrée eller ebb och flod.
Under vårt vistande uti Paris hade vi blifvit befriade ifrån
muni-cipalitets-herrarnes förfrågningar eller besök, men sedan Bergstedt gjort
oss uppmärksamme på de följder hvartill uppkomna, misstankar kunde
föranleda, förestälde jag mig det vara mera ändamålsenligt för vår
säkerhet att fara till England; coursen till Havre en indirekt orsak i
anseende till uppgifna affairer, nödvändiga att i Portsmouth afgöra.
1 andra fall skulle resan långs Seine-strömmen till Havre väcka mycken
uppmärksamhet och hos municipalitetet såsom passgifvare gifva skäl
till misstankar derigenom att de tvenne enda resande svenskar hade följt
floden till Havre, återvändt för att passera Rhen, deras konung i aíx
la Chapelle, acharnerad emot revolutionen och ytterligare uppviglad af
en omgifvande skock emigranter. Framställande dessa skäl till
Bergstedt och Fieandt blefvo de fullkomligt gillade.
Orolige som vi voro att snart komma ur Frankrike, promenerade
vi städse vid quai’n för att erhålla den snaraste underrättelsen om
paquet-båtens ankomst. Ett oförutsedt prof att genomgå återstod,
och detta blef det svåraste. Under denna promenad accosterade oss
en af municipalitets-officerarne, klädd i mörkblått och rödt, frågande
helt tvärt: "Qui êtes-vous messieurs?" Som mitt uppdrag alltid var
att föra ordet, svarades: svenskar, som vänta på paqueten att
öfver-resa till Portsmouth. — Har ni pass? — Ja, men icke på mig. — Har
ni det i ert qvarter? — Ja. — Jag följer er, ni skall visa mig det.
Uttalet tvärt och snesigt.
Kartor, papper och passet lågo i schatullet tillhopa: man kunde
icke framtaga passet utan att de andra papperen och kartorna skulle
synas och bli visiterade. lyckligtvis bodde vi ett stycke ifrån quain.
Jag hade besinningstid, likväl utan att synas förlägen ; saken hade då
helt och hållet förfelats. Under vägen entamerades en liten
konversation emellan honom och mig, hvarigenom han blef mera meddelsam
än han var i början. Just som vi kommo straxt utanför vår port
ryckte jag Fieandt i rockskörtet, då i och. med detsamma jag syntes
ovanligt förundrad öfver någon händelse på gatan, hvaröfver jag
högeligen begärde officerens förklaring. Här visade han den beredvillighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
