- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
199

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

KOLONIEN NYA SVERIGES HISTORIA.

199

på hvad de fört i land från fartyget^ satte dem derefter ombord
på några farkoster och förde dem såsom fångar till Portorico,
der H. Amundsson, som emellertid återfått sin värja, fördes
till guvernören Don Fernando de la Riva. Sedan denne
förhört honom om deras afsigter, hvarifrån de voro och hvart de
ärnade sig, började han ursäkta sig för det emot dem begångna
våldet, som ej skulle hafva skett, om han varit närvarande.
Amundsson menade att de finge svara derför, som emot
vänligt sinnade främlingar uppfört sig så. Emellertid återfingo
våra utvandrare sin frihet och rätt att taga sig fram bäst de
kunde. Beröfvade sitt fartyg och sina egodelar återstod för
dem endast att genom arbete skaffa sig uppehälle eller tigga;
endast kommendanten försågs af guvernören med en liten
månadtlig summa till sitt och sin familjs underhåll.

Om allt detta underrättade emellertid Amundsson sina
myndigheter i Sverige men som det komme att dröja länge,
innan dessa underrättelser kunde hinna fram och hjelp anlända,
hade Svenskarne en bekymmersam tid framför sig. Då det
förbjöds dem att hålla gudstjenst, bragtes många genom
sjukdom och nöd, andra genom löften och våld, somliga äfven
genom giftermål att öfvergå till katolicismen, hvarigenom deras
öde naturligtvis blef något bättre. Guvernören sjelf lät med
våld omdöpa en af de svenska qvinnorna och förde henne
med sig, då han snart derefter lemnade ön.

Med ifver sökte de skeppsbrutne efter utvägar att komma
derifrån, och i synnerhet var det skeppsfolket, som tidt och
ofta öfverhopade guvernören med böner om att han skulle
skaffa dem tillfälle att återvända hem. Den svenske
kommendanten, som ansåg att deras hemkomst i sådant tillstånd skulle
lända verket och Vestindiska kompaniet till stor skada,
öfvertalade dem att afsända Joachim Lycke (med honom följde
predikanten Nertunius) hem och derefter vänta ett år på order
eller hjelp. Så skedde, men dä efter detta års förlopp intet
afhördes, lemnade manskapet efter hand ön och skaffade sig
på skilda vägar och sätt hem 2).

*) Ofvanstående nr bref från Amundsson till Amiral.-koll. d. 24 Nov.
1649. Sjoförvaltn:s arkiv. Dens. till rikskansl. d. 22 Nov. Riksark. bl. liandl.
rör. N. Sv.

2) Bland dem voro tvenne »adelsbussar» i amiralit:s tjenst, Johan
Lindeberg och Daniel Larsson, hvilka 1650 i Juli voro i utblottadt tillstånd åter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free