Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
KOLONIEN NYA SVERIGES HISTORIA.
207
några dagar härefter (d. 23 Mars) befallning till amiralitetet
att strax låta utrusta skeppet Svanen för en resa till Nya
Sverige l).
Men förmodligen fattades medel till denna befallnings
efterkommande, och det dröjde ännu en rund tid, under hvilken
guvernören Printz råkade i allt större trångmål. Så skrifver
han d. 30 Aug. 1652 till rikskansleren: »Puritanerna hota oss
med våld och Holländarne tränga sig på oss på alla sidor,
hafva förderfvat pälteryhandeln, skaffa oss de vilde på halsen,
hafva köpt cargasoner af främmande; folket börjar af
misströstan att rymma; 40 holländska familier hafva nedsatt sig
öster om floden, men dessa hafva allsintet förråd, ej heller så
eller plöja de, utan vilja lefva på handel med de vilde, den
de sjelf förderfvat.»2) Under följande år blef ej ställningen
förbättrad. Stuyvesant hade nu samlat sin styrka till Fort
Casimir, der redan i början af år 1653 ej mindre än 26
holländska familjer slagit sig ned, och dit ännu flera väntades.
Dock vågade han ej ännu företaga sig något mot Svenskarne
i synnerhet af fruktan för Engelsmännen, utan måste foga sig
efter sina direktörers erinran att söka så mycket som möjligt
undvika misshälligheter med dem »för att ej öka antalet af
kompaniets fiender under denna kritiska period»3). Men
alltjemt hördes intet från fäderneslandet till lättande af den
svenske guvernörens bekymmer. Enträget fordrade Printz i sina
bref att få undsättning. Sjelf yrkade han på sitt entledigande
och äfven många andra af koloniens inbyggare, särskildt de
som voro i kompaniets tjenst, önskade återvända hem, — ja
de funnos äfven, som hos Stuyvesant begärde att få sätta sig
ned bland Holländarne, ehuru han ej ännu vågade medgifva
dem detta4). För ett krig mellan ett par närboende
indianstammar kunde ingen pelsverkshandel bedrifvas, och
uteblifvandet af ali hjelp gjorde att kolonisterna, som hittills delat
svenska nationens stora anseende, började anses »såsom hade
de ingen öfverhet, utan voro förlupne landsrännare». För att
ytterligare bekräfta dessa klagomål afsände guvernören till
1) Amiralit:s registr. i sjöförvaltn:s arkiv.
2) Riksark. Ox. saml.
3) Ur ett bref från Yest. kompis direkt, till Stuyvesant. Docum. etc. s. 73,
4) Ofvanst. not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
