Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
286
o. nilsson.
144
rige troligen vore omedelbart förestående. Det var nu som hon
lät i Köpenhamn framställa den ofvan omtalade (sid. 271)
uppmaning, hvilken för ögonblicket återuppväckte Bernstorffs gamla
misstankar angående förmenta intriger mellan henne och
Lovisa Ulrika. Snart öfvertygade sig likväl Bernstorff, att
kejsarinnan menade upprigtigt med sitt anbud till danska hofvet,
och att hon i den svenska författningsfrågan följde en politik,
som han i allmänhet ansåg sig kunna godkänna. Deremot
hade han — såsom vi sett — redan länge befarat, att hattarna
skulle förr eller senare ansluta sig till drottning Lovisa Ulrika
och derigenom sätta det fria statsskicket på spel. Och att
Frankrike, som numera visade mycken köld mot Danmark,
vore benäget att understödja hennes suveränitetssträfvanden,
antog ban såsom temligen afgjordt. Det var dock först efter
moget öfvervägande och icke utan en viss inre motspänstighet,
som han beslöt sig till att låta Danmark öfvergifva hattarna
och Frankrike för att i stället välja Ryssland och mössorna
till bundsförvandter. Beslutet blef emellertid taget, redan
innan ryska hofvets alliansprojekt (det länge väntade
»kontra-projektet») blifvit presenteradt i Köpenhamn, hvilket skedde
d. 3 December. Danmarks vigtigaste fordringar voro
accepterade : den holsteinska frågans eventuela lösning, samt garantien
för den svenska regeringsformen, utan att något undantag
beträffande 1756 års bestämmelser uttryckligen stipulerades.
Alliansen mellan Danmark och Ryssland kom följaktligen till
stånd; den blef i Petersburg undertecknad d. 11 Mars 1765.
Genom att ingå denna traktat hade nu i sjelfva verket
danska regeringen afstått från att längre understödja hattarna
såsom politiskt parti. Den var dock fullt besluten att
kraftfullt skydda sina närmaste vänner, i händelse de blefve
anfallna. Bernstorff ville nemligen, att af hattarna åtminstone
Scheffer, Ekeblad och Hamilton skulle få sitta qvar i senaten,
mot det att de öfriga platserna derstädes blefve disponerade af
mössorna, åt hvilka naturligtvis pluralitet borde tillförsäkras.
A andra sidan ansåg han Danmark ingalunda hafva åtagit sig
att direkte bistå Ryssland och mössorna, utom till
konstitutionens försvar, d. v. s. i händelse denna blefve allvarsamt hotad.
Ännu var dock sistnämnde kasus icke för handen; ej heller
hade något angrepp mot hattråden begynt. Danmark afhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
