Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
OM JORDENS INDELNING I ATTING A Ii.
343
Ali jord var icke delad i åttingar, utan endast de gamla byarne
»från heden tid med högar» och de gårdar, som voro så stora att de
småningom kommit i händerna på flere egare, hvadan man fann det
lämpligt att på gården använda den urgamla grunden för byns
indelning. Att Ostgötalagen antager åttingen vara en del af byn, ses
tydligt af B. VI. 1, der det talas om åverkan på mätesstången, som
användes vid jordens uppmätande, ocli der det bestämmes att står
stången mellan byfjerdingar, skall i böter erläggas 1 örtug, men står
stången åttingar emellan skall böter betalas med 4 penningar, d. v. s.
1/2 örtug. Om förseelsen här betalades hälften billigare, ligger det
nära till hands, att anse åttingen vara hälften af fjerdingen. Till
samma resultat kommer man af B. I. pr., der det heter: haluer byr
skal h al u an göþa, ok attunger attung. Härmed bör sammanställas
Vestgötalagen bestämda stadgande: attungum skal by byggiæ. I
saluhandlingar från Vestergötland omtalas icke åttingar, hvilket torde bero
derpå, att i detta landskap användes åttingsdelningen allenast som
norm för byamännens andel i vissa allmänna arbeten: liþ ok garþa
ok bror skal attungum skiptæ.
Att Ve åtting utgjorde besutenhet innebär icke något bevis för
att åttingen ej kan vara en del af byn ; i det ena af hr Styffe
citerade fallet bestämmes detta mått på jordegendomen för att man skulle
få yrka på skifte. Detta var tydligen en byns angelägenhet. Att för
öfrigt V6 åtting (i Vestergötland 1/8 åtting) utgjorde full besutenhet
äfven i andra fall kan man lätt förstå, då, såsom strax skall nämnas,
åttingsindelningen stod i sammanhang med skattväsendet.
Den vigtigaste invändning, som hr Styffe gör, synes mig vara
hänvisningen till de medeltidsurkunder, som omtala mer än 8 åttingar
i en by, hvilket vid första ögonkastet tyckes innebära ett bevis för att
åttingens enhet icke kan vara byn. Öfvertygande är dock icke detta
bevis. Åttingen har från början, enligt Ostgötalagens stadganden, haft
en dubbel norm. Namnet och sammanhanget visa, att det var en
åttondedel af byn, men det var i gammal tid derjämte bestämdt, att
egorna i hvar andel af byn skulle rättas efter tomten och för denna
var ett visst mått bestämdt. Man hade förr, heter det B. II, en stång
på fem alnar och lade jien tvenne gånger å åttingen, för att bestämma
dennes tomt i byn. Åttingen skulle således på en gång vara något
tänjbart, nämligen en åttondedel, och något bestämdt, nämligen egor
som till sin vidd rättade sig efter en tomt, hvars storlek var bestämd.
Vid sådana tillfällen kan lätt den i siffror bestämda normen vinna
på bekostnad af den rörliga. Man behöfver ju allenast tänka sig, att
en bys egor betydligt vidgats genom odling, och derest åttingen
valen enhet med särskild skattläggning, låg det naturligtvis i det
allmännas intresse, att hvar åttings egor icke alltför mycket växte; det
var för staten vida fördelaktigare att åttingarnes antal växte. Detta
stadgande synes emellertid hafva blifvit ändradt, alldenstund det i
nyss anförda paragraf heter, att enligt nytt stadgande kunde hvart
bylag öfverenskomma om det antal stänger, som skulle läggas å hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
