Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
strödda meddelanden. viii.
20
fick han visserligen försvarelsebref af hertig Karl, men han insåg för
väl deras ringa betydelse och stannade qvar i Stockholm. Han hade
hos sig alla österbottniska socknars sigill1), och kring honom samlades
de såväl från Österbotten som från andra trakter af Finland utskickade,
hvilka trotsande alla faror under årets lopp kommo öfver till Sverige
att framföra sina orters klagan 2). Hvad hertigen kunde göra för dem
var emellertid lika med intet: hans skyddsbref gåfvo intet skydd. Med
vapenmakt, såsom finnarne önskade, kunde han ännu ej hjelpa. För att
emellertid upphetsa allmänheten i Stockholm samt genom den allmänna
meningens tryck verka på hertigen (eller på hertigens vägnar?) började
de finska sändebuden, enligt Fordeils råd, på gator och i gatumöten,
der de sågo något folk samladt, klaga öfver sitt betryckta läge och
»högt utropa och skria», att om hertigen icke komme dem till hjelp,
skulle de gifva sig under ryssen 3). Den 3 November 1596 hade
de finska ombuden sitt sista företräde hos Karl. Det var då som
han, med knuten näfve, uppmanade dem skaffa sig fred med egen
hand. Det var just hvad de sjelfve varit betänkta på. Och sannolikt
fattades nu, genom Fordeils bedrifvande, mellan ombuden från
Österbotten och öfriga finska landskap beslut om ett gemensamt uppträdande4).
Den 25 Nov. 1596 gaf grälet mellan soldater och bönder vid
Storkyro kyrka samt deraf följande våldsamheter signalen till det
blodiga Klubbekriget.
Hans Fordell skall, genom utskickade, låtit bland de upproriske
sprida bref, hvilka liksom å hertigens vägnar manade till strid. Att
Fordell i egen person följde bönderna, är ej troligt: dock gick ryktet
om hans närvaro bland dem 5). Efter Flemings död och Karls
lyckosamma expedition till Finland i Augusti 1597 återvände Fordell
antagligen till Österbotten, der Hans Hansson till Monikala sattes till
befallningsman. Denne gjorde dock inom kort sin styrelse »lika
förhatlig som marskens i tidén varit», och måhända kan man redan från
denna tid datera spänningen mellan Fordell och honom. Det ser
nämligen ut, som skulle han tagit länsmanssysslan från Fordell.
Efter det sigismundska partiets återvunna öfvervigt i Finland förlorade
Fordell sin gård Pinonäs, som d. 22 Maj 1599 genom ett
kungabref från Varsjav gafs åt Stålarm 6). Men året derpå fick Fordell
lisa för såret. Hans uppträdande på Linköpings riksdag 1600, der
han, ensam finne bland bönderna, satt i nämden, som dömde herrarne,
måtte hafva varit hertig Karl mycket behagligt, ty denne gaf honom
den 10 Maj s. å. Nils Guldsmeds gård i Vesterås och den 20 Maj
konfirmation på länsmans- och klockareräntan i Pedersöre och Karleby
samt på tionden i Pedersöre, bl. a. derför att Fordell blifvit »af de
’) Grönblad: Bandi. r. Klubbekn>et 1, 67.
2) Y. Koskinen : Klub b ek rifvet, s 196 och ff.
:î) Grönblad: Anf. arb. I, 65.
4) Koskinen: Anf. arb. 202.
ß) Grönbl. II, 28.
6) Riksreg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
