- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
365

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

POLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.

363

en towarzysz från herr Pacs afdelning, gaf Gustaf en turkisk
lans. Denne skänkte honom i stället 30 dukater.

Herr Dönhoff sammanträffade likaledes här med Gustaf,
ehuru han ej hade haft detta för afsigt.

Samma dag drog sig Gustaf med sin här en half mil
tillbaka till Riga.

Så slutade vårt möte vid Mitau med Gustaf, hertig af
Södermanland, fältherren och hären.

Anteckning om samtalet mellan fursten Radziwill och
hertig Gustaf, inlagd i ett bref frän herr Pac, Litthauens
skrifvare.

På det att icke maleloqui ma ställa mig i en falsk dager,
vill jag fideliter berätta er allt, som tilldragit sig i dag vid mitt
möte ined Gustaf.

Då jag blef varse, att fienden drog tillbaka sin här öfver
floden, der vårt blockhus stod, red jag dit med några tiotal
ryttare för att se till, hvart han skulle vända sig med sitt folk.
Då red fältmarskalk Wrangel fram till mig och bad mig solenniter
att träda närmare och bese deras leder. Då jag visste, att
artighet ej var någon synd, och jag dessutom ansåg att det icke
allenast tillkomme, utan vore nödigt för mig, en hetman, att
veta hvad slags folk, ordning och beväpning den fientliga hären
hade, red jag närmare och stälde mig på en kulle, der våra
förposter vanligen hade haft sin plats. Genast red Pontus sjelf
till mig och bad mig rida ännu närmare. Jag samtyckte. Hertig
Gustaf befalte till följd deraf alla sina fänikor att defilera förbi
den plats, der jag och Pontus stodo, och utföra krigiska rörelser.
Interea spridde sig mitt följe här och der bland de svenska
regiraentena och mötte hertig Gustaf sjelf. Neglectis ceremoniös
helsade han på dem och sade formaliter, att han ville vara och
vore en god vän till vårt folk, och gjorde detta sä ofta, att han
knappast kunde reda sig med dessa helsningar, ty hvem som
ville red fram till honom. Bland annat inlät han sig äfven i
ett samtal med herr Wahl, starosten af Treydan och sade, ehuru
han skall vara närsynt : »se der, der rider ju er hetman; vore icke
det polska högmodet, skulle jag gerna vilja sammanträffa med
honom». Derpå svarade herr Wahl: »jag skall meddela honom
detta, om ni befaller». Gustaf svarade: »var god och begif’ er
till honom; men derom ber jag äfven, att han ej beröfvar mig
den äran jag har utaf Gud».

När herr Wahl berättat mig detta, kommer från Gustaf ett
särskildt bud till Pontus, att han skulle inbjuda mig till
sammanträffandet. Jag var länge obeslutsam och sade, att jag ej
kunde gifva honom titeln, som kunde præmdicare min herre.
Gustaf lät svara: »det behöfver han icke heller, blott han helsar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free