Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
xaver li ske.
304
och vore redo att bevilja hvarje lättnad H. K. M. kunde önska
.......... Warschau d. 20 Januari 1633».
Den 29 Mars 1633 ankom sändebudet till Berlin. Om de
underhandlingar, som han här fört, skrifver han till konung
Wladislaw: »Herr Knesebeck kom till mig och sade mig i ett långt
samtal, att enkedrottningen uteslutits från regentskapet och för
den skull ej kunde vara E. K. M. behjelplig. Oxenstierna
visade sig icke stämd för E. K. M. och er familj; han säger att
det skulle möta oöfvervinnerliga svårigheter att söka bringa E.
K. M. på den svenska tronen. Jag har svarat honom, att
svårigheterna skulle försvinna, om endast den goda viljan funnes,
att, om man ej i närvarande stund kunde underhandla derom,
så kunde man åtminstone återupptaga de genom det sista
stilleståndet uppskjutna förhandlingarna. Derpå har jag af
Oxenstierna, genom Knesebecks mun ej fått annat svar, än det, att
denna sak blifvit öfverlåten åt ständerna i konungariket. Deraf,
sade jag, kunde man se, att Oxenstierna afsigtligt söker förhala
tiden, till dess han ser oss invecklade i ett krig root turkarne
och Moskau, ett krig han med alla medel söker itända,
isynnerhet i afsigt att efter stilleståndets utgång kunna anfalla oss
oförberedda, såsom redan Gustaf gjort, då han under kriget mot
turkarne utan krigsförklaring öfverfallit Lifland och ryckt till
sig Riga med den skönaste provins. Knesebeck genmälte
dertill, att äfven kurfursten låge det högeligen om hjertat att
påskynda freden; han skulle använda alla medel, på det att
underhandlingarna om fred skulle kunna börja redan detta år».
Den 3 April 1633 tog Zawadzki afsked af kurfursten, den
6 April ankom han till Anklam och for derifrån till Wolgast,
der då för tiden den sjuåriga drottningen af Sverige Kristina
uppehöll sig. Dagen derefter kom drottningens hofmarskalk till
honom och inbjöd honom att flytta in i det hus, som var inredt
för hans emottagande. Detta hus hade efter konungens död
blifvit helt och hållet klädt med svart. Man uppdrog åt tre
herrar att undfägna sändebudet: Kasimir Gyldenstern,
öfver-kammarherre, och två hofmän. Från slottet beordrade man 60
kavaljerer och tjenare att betjena sändebudet och uppvakta
honom, bland dem 12 små gossar, en förskärare, munskänk,
köksmästare, taffeltäckare, källarmästare o. s. v. Samma mat gafs
honom, som drottningen förtärde; viner, renska och spanska, i
sådant öfverflöd, att till och med kusken fick mer än nog, så att
sändebudet sjelf måste lägga sig i saken. »Men äfven svenskarne
pokulerade dugtigt», säger sändebudet, »och kunde dervidlag till
och med täfla med tyskarne. Svenskarne begagnade sig af det
erbjudna tillfället, ty hos dem är det sed att taga det allvarligt
med gesanter. Hvarje middagsmåltid kostade 1,000 gulden. Hos
oss umgingos Erik och Gustaf Horn, Gyllenstjerna, Schenk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
