Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget.
413
För Gustaf Adolf var denna Polens sysselsättning med
ryska kriget under början af hans regering en stor lycka. Ty
derigenom erhöll han tillfälle att afsluta de danska och ryska
krigen, på samma gång som Sigismunds försök, att erinra
Sverges invånare om deras pligt mot sin laglige konung, af honom
kunde anföras såsom bevis på den fara, som fortfarande hotade
från Polen. Han försummade ej heller att vid hvarje riksdag
derom påminna, samt erhöll derigenom äfven städse penningar
och krigsfolk till ökande af landets militära styrkal). Under tiden
pågingo underhandlingar och afslötos stillestånd, hvilka
fortfarande bibehöllo förhållandet till Polen i sväfvande tillstånd.
Gustaf Adolf fordrade Sigismunds offentliga afsägelse af
Sverges krona och sitt eget erkännande såsom Sverges konung, men
den förstnämnde ville icke afstå från sin ärfda rätt. Sålunda var
det egentliga stridsämnet af rent dynastisk natur. Men någon
verklig fara för Sverge och Finland eller ens för Estland
förefanns icke.
Så fort Gustaf Adolf afslutat det ryska kriget, beslöt han
upptaga det polska. Med den polske förrädaren Fahrensbach och
den missnöjde hertig Vilhelm af Kurland uppgjordes våren 1617
en hemlig plan att genom öfverrumpling intaga Piga, jemte andra
orter, samt sålunda få fast fot i Lifland. Förslaget
misslyckades dock i sin helhet, och eröfringen af Pernau blef dess enda
resultat, hvarigenom visserligen Estland betryggades, men
hvarefter kriget långsamt framsläpade sig, till dess i följd af båda
parternas utmattning ett nytt stillestånd afslutades.
Först efter Elfsborgs-lösens fullständiga erläggande år 1619,
och denna fästnings deraf följande återlemnande af danskarne,
började Gustaf Adolf känna sig stark nog att gå anfallsvis till
väga mot Polen. Genom denna lösens utgörande hade han lärt
känna svenskarnes förmåga och tålamod att bära skatter, och
sjelfve hade de dervid fått ökad vana. Genom fortsatta
förespeglingar angående den stora faran från Polen för landets
religion och sjelfständighet, förstod Gustaf Adolf uppegga och
öka sina undersåters offervillighet. Lyckligtvis måste polac-
’) Se i detta hänseende riksdagsbesluten 1617, 1620, 1621, 1622, 1624,
1625, 1626. 1627 och 1629 hos Stjemmån, Ridderskapets och adelns protokoll
af Tham, åtskilliga konungens propositioner och tal i »Gustaf Adolfs skrifter»
af Styffe, originalhandlingarne i Riksarkivet o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
