Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
j. mankell.
10
karne, redan före ryska krigets afslutande, år 1617 börja ett
nytt med turkarne, som blef ganska vidtutseende och tidtals
hotande för republikens bestånd samt hvilket afslutades först
genom freden i Ohoczim den 9 Oktober 1621, der Moldau
afträddes åt turkarne.
Häraf begagnade sig Gustaf Adolf att sommaren 1621
företaga expeditionen till Riga, hvarigenom han eröfrade denna
vigtiga stad och Mitau, hvarefter han under den följande
vintern kring finska och bottniska vikarne hemreste till Sverge
för att bereda sig till 1622 års fälttåg. Men fastän han
ansträngde alla sina krafter, misslyckades detsamma dock i sin
helhet. Det af polackarne återtagna Mitau kunde icke eröfras
samt ännu mindre Kockenhusen och Dorpat m. fl. orter, som
voro nödvändiga för Liflands betryggade innehafvande. Med
polackarne, som nu kunde odeladt använda sina krafter mot
Sverge, måste nytt stillestånd slutas. Imellertid hade man dock
fattat fast fot i Lifland, hvarigenom icke allenast ali fara för
Sverge, utan äfven för Estland upphörde.
II.
Genom erfarenheten under de tvänne sista fälttågen hade
Gustaf Adolf imellertid kommit till den insigten, att Sverge
ännu var för svagt att fortsätta anfallet mot Polen, hvilket, då
det ej var sysselsatt på annat håll, i defensivt hänseende var
ganska starkt, och öfver hufvud att tillåta honom utförandet
af de djerfva och storartade planer, af hvilka hans militära
och diplomatiska snille började öfverflöda. Han begagnade
derföre de tvänne nu följande stilleståndsåren 1623 och 1624 att
gifva landet en hittills icke anad militärisk utveckling, hvilken
sedermera ständigt ökades och slutligen uppnådde jättelika
proportioner. Armén fördubblades inom kort, flottan tillökades
betydligt, fästningarne ombyggdes eller utvidgades, och nya
anlades. Allt måste vika för det krigiska ändamålet, kronans
egendom förskingrades utan betänkligheter, och skatterna
tillväxte under några år med omkring femtio procent. Såsom
förevändning för hela denna kraftansträngning måste fortfarande
tjena den från Polen öfverhängande faran, ehuru densamma
efter Rigas eröfring och då en polsk flotta alldeles saknades,
var mindre än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
