Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
gustaf II adolfs deltagande i TRETTIOÅRIGA kriget.
425
För det hemliga utskott derimot, som af denna riksdag med
dess magt och myndighet utvaldes, framstälde Gustaf Adolf i
Januari 1628 den fara såsom öfverhängande, i hvilken riket
kunde råka, om Danmark krossades och de kejserlige fingo
öfver-väldet på Östersjön, hvarjemte han frågade, om kriget skulle
af–vaktas inom landets gränser eller flyttas till Tyskland. Svaret
(af den 12 Januari) blef naturligtvis det väntade, nemligen att
man borde tillse, det kriget flyttades till den ort fienden
innehade, på det Sverge måtte i det längsta förskonas, äfvensom
Danmark »hållas i sitt esse»," till hvilket ändamåls vinnande
ständerna, om fejd skulle uppstå, lofvade att icke tröttas vid
krigets tunga och besvär1).
Detta var Gustaf Adolfs första bemyndigande å riksdagens
sida, att få blanda sig i tyska kriget. Det är svårt att afgöra,
huruvida han då verkligen trodde på faran från Tyskland eller blott
begagnade den såsom förevändning att fortfarande utpressa
medel till krigföring. Säkert är imellertid, att Danmark blott
föga blef hulpet, oaktadt det förbund, som med detsamma
afslutades (den 4 Januari 1628 i Stockholm, ratifieeradt den 19
Maj af konung Kristian), äfvensom att det snart visade sig, att
det icke behöfde hjelpas. Och säkert är äfven, att konungen straxt
derefter vände sina tankar till det polska krigets kraftiga
fortsättande, hvilket naturligtvis icke varit möjligt, om någon
verklig fara omedelbart hotat Sverge från tyska sidan. Sant är
visserligen, att han derigenom tillika åsyftade att förebygga Wallensteins
plan att öfver Polen anfalla Sverge, äfvensom att han möjligen ville
på kontinenten träda den kejserlige fältherren »under ögonen»,
om denne der allt för mycket skulle utbreda sig2). Men hade han
trott på någon verklig fara för Sverge, borde han, enligt
Oxenstjernas råd (ännu i April 1628), hafva slutit stillestånd i
Preussen för att med alla krafter egna sig åt fosterlandets försvar3).
Ett ännu kraftigare bevis på hans ringa tro på nämnda fara
ligger i den plan, enligt hvilken han år 1628 ville fortsätta
kriget mot Polen. Sedan han öfvergifvit sin första plan att med
en armé landstiga vid Stralsund — emedan medel till denna
armés underhåll saknades och de tyska städerna sannolikt skulle
*) Stjernman, Riksdagars och Mötens beslut.
2) Styffe, Gustaf Adolfs Skrifter s. 515, bref al’ Häringe den 1 April.
3) Cronholm II s. 311.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
