Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
.!. mankell.
78
Men denna till det yttre så lysande och fasta ställning hade
dock i sitt inre flera svaga punkter. De ligistiska furstarne, och
i spetsen för dem Maximilian af Bajern, voro redan häftigt
uppretade öfver den kejserliga soldateskens hårda tryck, hade flera
sammankomster för att derimot besluta gemensamma åtgärder,
samt ansatte kejsaren med böner om hjelp, hvarå denne flere
gånger gaf gynsamma svar, utan att likväl mot sin allt för mäg’
tige general kunna uträtta något1). Att förhållandet till norra
Tysklands protestantiska furstar var ännu värre, är klart. Många
fruktade dessutom för sina besittningar, hvilket var ganska
naturligt efter de meklenburgska furstarnes afsättande, fastän de ej
voro skyldigare än de öfrige, och Wallensteins upphöjande i
deras ställe (den 19 Januari 1628), samt efter de hotfulla
yttranden mot furstarne i allmänhet, som den kejserlige fältherren
oförsigtigt låtit undfalla sig. Wallenstein var således på alla
håll omgifven af hemliga fiender och motståndare samt hade
äfven vid det kejserliga hofvet många vedersakare, hvilka han
blott genom beredande af stora fördelar åt sina anhängare kunde
motväga. Ännu var han likväl för nödvändig, för att, oaktadt
sitt öfvermod och sina våldsgerningar, kunna aflägsnas.
Äfven i militäriskt hänseende var han ej heller så helt och
hållet herre öfver Tyskland, som man vanligtvis antagit. Tilly
innehade med de ligistiska trupperna nordvestra Tysklands fasta
platser, hvarjemte de ligistiska furstarne i södra delen af landet
eller de unionister, som i tid underkastat sig kejsaren, egde
der-varande befästade orter. I norra Tyskland voro de rika städerna
Bremen, Lüneburg, Braunschweig, Erfurth, Magdeburg, Hamburg,
Lübeck, Rostock och Stralsund, som alla hade starka
fästningsverk, ännu oafhängige och ville icke insläppa de kejserlige eller
ligistiske soldaterna. Danska trupper höllo ännu de då
betydande fästningarne Stade, Glückstadt och Krempe besatte.
Hertigen af Pommern hade åtminstone en tillflygt i det fasta Stettin,
kurfursten af Brandenburg i Berlin, Spandau och Küstrin
(förutom Königsberg i Preussen, der han under de oroliga tiderna
ofta vistades), samt kurfursten af Sachsen i Dresden, Torgau,
Wittenberg, Halle, Zwickau, Freiburg, Pirna och Bautzen.
Imellan alla dessa orter hade de kejserlige blott Rendsburg, Dömitz,
Halberstadt, Dessau, Greifswald, Demmin, Kolberg, Frankfurth
’) Hurter, II s. 527 o. f.; Ranke: Gresehielite Wallensteins s. 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
