- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
471

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget. , 469

följd af sträfvandet efter en universalmonarki, hvilken blott
kunde hindras af Frankrike, Holland och Sverige; nu hade de
likväl begripit sitt fel att anfalla Holland och önskade blott
få fred med de andra, för att sedan kasta sina tankar allena
på Sverge (1); skulle man någonsin kunna hoppas på en
hederlig förlikning, för hvilken Danmark och Kur-Brandenburg nu
arbetade, så funnes intet bättre medel än att möta fienden med
en stark armé på hans egna gränser och hålla der traktater
med honom under hjelmen. Intet vore heller bättre för
betryggande af Östersjöns och följaktligen äfven Sverges
säkerhet, emedan man innehade Stralsund, hvarifrån flottan å ömse
sidor kunde flankera och hålla Östersjön ren, isynnerhet om
man lyckades taga Wismar, eröfra Rügen och utbreda sig på
fasta landet, då äfven det polska stilleståndet samt tullarne
vid Danzig och Pillau voro »assurerade». Härigenom skulle
icke allenast grannarnes afund motverkas, utan äfven fienden
alldeles nödgas ruinera egna provinser, som antingen till slut
måste öfvergifvas eller hvilkas utmattning blefve svenskarnes
säkerhet. Om man derimot icke ginge öfver, skulle fienden
åter anfäkta Stralsund, från Wismar oroa handeln, uppträda i
Östersjön och afskära förbindelsen med Preussen och Lifland.
Och om än svenskarne sådant icke förhindrade, skulle
holländarne göra det, samt derigenom blifva ännu mägtigare i
Östersjön, än österrikarne, hvilket måste lända Sverge till stor fara(l).
Men om hvarken svenskar eller holländare gingo öfver, skulle
de evangeliska ständerne, och särdeles Pommern, Meklenburg
och Hansestäderna, förtvifla samt gå papisterna till handa, Sverge
till stort förfång, hvarimot i händelse af anfall sinnena icke
allenast hos tyskarne, utan äfven hos böhmarne och
kringliggande grannar, särdeles fransmännen, skulle dragas till
svenskarne. Ginge man icke öfver, utan lemnade bunds- och
tros-förvandterna, särdeles Stralsund, i sticket, vore sådant hvarken
för Gud eller menniskor försvarligt, hvarimot öfvergången skulle
lända alla till stor hugsvalelse. Slutligen, om än mot
förhoppning allt skulle gå illa och ej ett ben komma tillbaka, så vore
dock ej hufvudsaken förlorad; Sverges rike stode nästan i samma
ställning, som förut, och hade 30 väl utrustade örlogsskepp
öfver, som kunde värna Östersjön och prestera allt, som till
förmån för försvaret blifvit yttradt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free