Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget. , 471
bådo om nåd, ocb lofvade att till följande Maj månad hafva
dem färdige på Stockholms ström, hvilket sedermera äfven
skedde.
En vecka efter sammankomsten i Upsala kallades rådet
ånyo tillsammans för att höras med anledning af ett bref från
konung Kristian af den 10 Oktober, deri han sade sig väl veta
att iakttaga (capessera) sin höghet i Östersjön, äfvensom i följd
af ett rykte, att han låtit upptaga tull vid ön Huden (södra
infarten till Stralsund). Gustaf. Adolfs yttranden under denna
rådplägning bära vittne om hans djupa misstroende mot
Danmark, som misstänktes för hemligt förbund med kejsaren och
för planer att falla honom i ryggen under tyska kriget. För
att utforska konung Kristians tänkesätt, beslöts att en
beskickning, bestående af Gari Baner och Salvius, skulle afsändas till
Köpenhamn, med uppdrag att föreslå gemensam öfverhöghet
öfver Östersjön, att fordra bestämd neutralitet under tyska
kriget för Danmark, öfver hvars strömmar kriget skulle föras,
att begära Danmarks redan erbjudna bemedling vid
fredsunderhandling med kejsaren, och att besvära sig öfver tullen vid
Buden. Under öfverläggningen skärskådades äfven frågan,
huruvida man först skulle öfverfalla Danmark och krossa det
samt sålunda erhålla dess hjelpmedel till tyska krigets förande,
i främsta rummet dess flotta och Sundstullen. En plan
framkastades att med stora stridskrafter besätta Norge och de danska
provinserna på skandinaviska halfön. En annan plan var att
samtidigt föra kriget mot Danmark och kejsaren. Ändrade
politiska förhållanden förorsakade dock att af allt detta intet
resultat följde, om än misstroendet mot grannstaten genom nya
anledningar ökades1).
Från December 1629 har man några »frågepunkter»,
hvarigenom konungen för sig sjelf syntes vilja rättfärdiga anfallet
på Tyskland. Frågorna äro naturligtvis uppstälda för detta
ändamål och gå förnämligast ut på att visa, det kriget vore
rättfärdigadt genom den kejserliga hjelpsändningen till
Preussen och att i följd deraf hvarken krigsförklaring eller härold
behöfdes ; vidare anföres de svenske sändebudens afvisande
från Lübeck; slutligen anser konungen, att han bör handla
Kullberg, Riksrådets protokoll I, s. 229; äfven Geijer s. 126 noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
