Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET. , 485
Af dessa tvistigheter begagnade sig likväl Gustaf Adolf att
fortsätta kriget samt att ingifva sitt folk föreställningen om den fara,
som fortfarande hotade dess religion och sjelfständighet.
Från och med 1621 måste han anses uppträda såsom
eröfra näe emedan någon vidare krigföring för landets försvar icke
var behöflig. Från denna tidpunkt inträdde äfven en påtaglig
förändring i hans karaktär. Då under den föregående hälften af
hans regering omsorgerna för fredens vinnande och landets inre
utveckling upptagit det mesta af hans tid, hängaf han sig
derefter nästan uteslutande åt krigföringen eller vidtog förnämligast
blott sådane inre åtgärder, som kunde befrämja densamma. Från
samma tidpunkt daterar sig äfven krigsmagtens fortgående tillväxt.
Medlen för anfallskrig började derjemte efter Elfsborgslösens
slutbetalning att rikligare tillströmma. Och svenska folkets
offervillighet vanns genom ständiga förespeglingar angående faran
från Polen och dess konungs envisa vägran att ingå på billiga
fredsvilkor.
Redan hösten 1624 visade sig likväl Gustaf Adolf benägen
att öfvergifva det polska kriget och inblanda sig i det tyska.
Då kan man åtminstone icke säga att någon fara hotade Sverge
från Tyskland. Ej heller kunde någon sådan förefinnas från
Polen, då konungen var redo att lemna detsamma å sido för
tyska kriget. Konung Kristians deltagande i det sistnämnda gaf
honom imellertid tillfälle att med alla krafter fortsätta kriget
med Polen samt att der göra nya eröfringar.
Från sistnämnda år kan man imellertid säga, att Gustaf
Adolf blott spanade efter tillfälle att inblanda sig i tyska
kriget. Denna längtan utgjorde säkerligen ett bland hufvudskälen
till öfveiflyttningen år 1625 af polska krigets tyngdpunkt från
Lifland till Preussen. Att Gustaf Adolf 1626 var färdig att
inbryta i Tyskland hafva vi ofvan sett. Wallensteins
utomordentliga framgångar mot Danmark hösten 1627 gaf honom första
gången tillfälle att för svenska folket framställa den fara, som
hotade från Tyskland, såsom öfverhängande. En fara kunde då
— men äfven blott då — varit möjlig, om kejsaren lyckats
skaffa sig en flotta och derigenom kunnat krossa Danmark. Att
intetdera var utförbart, hafva vi ofvan nogsamt visat. Huru
ringa Gustaf Adolf sjelf skattade denna fara, fastän han
uppskrämde sitt folk, visar hans plan i början af 1628 att flytta kri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
