- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
488

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

J. MANKELL

82

gets tyngdpunkt till Lifland eller Lithauen, hvarmed visserligen
var förbunden den aflägsnare planen att der upprätta en armé
för att på kontinenten motstå Wallenstein. Några giltiga bevis
på kejsarens planer att eröfra Sverge, der återinsätta Sigismund
och införa katolska läran, hafva aldrig blifvit anförda. Men väl
är begripligt att usurpatorns son fruktade för sin troil. Klart är
äfven att kejsaren genom hjelpsändningar till Preussen måste
söka sysselsätta en konung, hvars anfall på Tyskland under
kriget med Danmark med skäl fruktades.

Gustaf Adolfs bestämda afsigt att deltaga i tyska kriget
framgår af Stralsunds besättande, hvilket ingalunda var behöfligt
för stadens räddning, såsom ofvan blifvit visadt. Om någon fara
från Tyska sidan förut förefunnits, upphörde den i alla fall
derigenom samt genom den svenska och danska flottans öfver magt i
Östersjön alldeles. leke desto mindre vidblef konungen sin
afsigt att öfvergå till Tyskland och anfalla detta land, hvilket
bevisas sä väl af hans brefvexling med Oxenstjerna och hans
öfverläggningar med rådet vintren 1628—1629, som af de till
fredskongressen i Lübeck sända och af kejsaren oantagliga
fredsvilkoren. Säkerligen skulle han äfven våren 1629 satt sin plan
i verket, om han ej derifrån blifvit hindrad genom Arnheims
marsch till Preussen.

Men detta föranledde blott ett uppskof ; Redan genom det stora
krigsrådet i Preussen, före afslutandet af stilleståndet i
Stuhmsdorf, blef kriget med Tyskland definitivt be slutadt. Såväl
öfver-läggningarne med rådet 1629 och 1630, som framställningarne till
riksdagarne dessa båda år, måste derföre blott betraktas såsom
formaliteter, de sistnämnda dock med afsigt att fortfarande för
folket framhålla en fara, som icke fanns. Likaledes beslötos
underhandlingarne i Danzig 1630 blott för att vilseleda vänner
och fiender, hvilket i öfrigt framgår deraf att Gustaf Adolfs
fr eds vilkor voro desamma, af kejsaren oantagliga, som medgifvits
till Lübeck. Märkliga äro kejsarens fredsvilkor, nemligen att
utrymma Pommern, om blott Gustaf Adolf ville göra detsamma
med Stralsund. Kunde den sistnämnda fordra mera, om han
verkligen önskade fred för sitt utmattade folk?

Märkligt är äfven, att i början hufvudsakligen faran för
Sverge anfördes såsom skäl för inblandningen i tyska kriget.
Sedermera betonades skarpare alla de oförrätter, Gustaf Adolf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free