Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l) Erik XIV:S fall. Historisk berättelse af J. Mankell
Stockholm (R. Gustafsson) 1876. 170 sid. och en pl. Pr. kr.
2,2 5.
Ett oblidt öde har hvilat öfver den bok, hvars titel vi här
meddelat. Innan hon ännu utkommit, bebådades lion i de dagliga
tidningarna såsom i sitt slag epokgörande, så nya voro de åsigter, som
i den samma skulle uttalas, så rik den ström af upplysningar, som
skulle flöda ur först af författaren funna källor. Sedan arbetet
offentliggjorts, synes det deremot ej hafva ådragit sig allmännare
uppmärksamhet; åtminstone hafva vi endast sett några knapphändiga anmälningar
af det i de större tidningarnes literaturöfversigter. — Utan att påstå,
att de stora förväntningarna blifvit uppfylda, tro vi dock, att herr
Mankells berättelse förtjenar att väl uppmärksammas. Yi böra ju med
tacksamhet mottaga hvarje teckning af händelser inom fäderneslandets
historia; och huru mycket mera då, när teckningen, såsom i
föreliggande fall, är utförd med klarhet och talang samt skildrar en så
betydelsefull tilldragelse som Erik XIV:s fall. Det torde då ej vara
olämpligt att här yttra några ord om lir M:s arbete, och det äfven
om dessa ord dels blifva alltför rapsodiska för att till samman bilda en
verklig recension, dels ock komma väl sent för att sägas beröra dagens
literära företeelser.
Att om en regent sådan som Erik XIY uttala åsigter, som kunna
göra anspråk på nyhetens behag, är utan tvifvel en vansklig uppgift.
Motsatserna i hans personlighet hafva för länge sedan framkallat
omdömen, som likaledes äro hvar andra motsatta, — omdömen, som än
höjt honom till rangen af en ädel, vidt blickande statsman, än sänkt
honom djupt ned bland råa, samvetslösa, af egna lidelser förblindade
tyranner. Hvarje dom, som faller mellan dessa ytterligheter, är endast
en nyansering af äldre meningar. Så ock hr M:s omdöme. Det är
mildt och blidt: der han kunnat tvifla på beskyllningar mot Erik, har
han det gjort, der han kunnat tro på hans eller lians storvisirs, Göran
Perssons, statsmannavisdom, har en sådan tro ej fattats. Och likväl,
hvilket afstånd är det ej mellan dessa visserligen välvilliga
urskuldan-den och — t. ex. — Cygnæi glödande skildring af Eriks storhet! —
Hvad oss beträffar, måste vi erkänna, att äfven hr M:s palett synes
oss alltför rik på rosenröda färgtoner. Yill man lära känna Erik
såsom regent, bör det vara nog att läsa hans egna bref under kriget i
Lifland eller det nordiska sjuårskriget; det visar sig då, att hans be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
