Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
memoire-litteratur från gustavianska tiden.
XIII
en svart blod, nästan en beständig feber och var något galen . . . Han
hade slutligen kunnat blifva en Nero." Von E. framlägger några rätt
lustiga prof på styrelsens vacklan och oförmåga. Förhållandet mellan
von E. och ministèrens öfriga medlemmar synes ej hafva varit det
bästa. När von E. efter 1809 års revolution som utrikes statsminister
ännu en gång blef regeringsmedlem, kom han åter att stå på spänd
fot med åtskilliga af sina kolleger (Platen, Adlersparre m. il.), hvilka
tillhörde "1809 års clique" l). Så benämnde von E. de män, som tagit
en mera verksam del i 1809 års händelser. "Det var en förfärlig
sammansättning", säger han, "och högst obillig i protektion af sina
vänner". Der ligger en anledning till missämja. En annan yppar
han sjelf. "De voro nog fallne att intränga sig på konungamaktens
område", medan von E. "var konungens man och försvarade konungens
rätt." xindra orsaker till söndring saknades ej. Von E. hade suttit
i Polen, medan de utförde sin djerfva bragd i Sverige. Ingenting var
således naturligare, än att de ansågo sig böra njuta segerns frukter
och vinna gehör framför von E., som ganska segt fasthöll vid och,
tack vare sin ynnest hos den orklöse Karl XIII, ofta genomdref sina
åsigter. De voro företagsamma och följde nya riktningar, men von E.
var, i trots af sitt stora moraliska mod, ingen initiativets man, i
synnerhet på gamla dagar. Så berömmer han sig af att aldrig tagit del
i någon af de revolutioner, som under hans lefnad timade i vårt land,
hvilket dock icke hindrar honom att skänka sitt bifall åt 1772 och 1809
års händelser. Om 1772 års revolution heter det nemligen hos honom:
"hon var visserligen olaglig som alla d}dika hvälfningar äro det, men
senare tiders erfarenhet har lärt mig, att den var för fäderneslandet nyttig";
och om 1809: "De som vid detta tillfälle icke misströstade om
fäderneslandet hafva gjort sig om landsmäns eviga tacksamhet förtjente." 1789
års revolution vann deremot aldrig hans gillande. Strängt fördömande
Anjala-männens tilltag, fann han å andra sidan Gustaf IILs förfarande
mot adeln på riksdagen 1789 så upprörande, att han "tänkte ett
ögonblick på att lemna Sveriges tjenst", och att han i ett bref till
konungen yppade "det smärtsamma intryck", som riksdagsmännens arreste-
*) På sätt och vis beryktadt har det spända förhållandet mellan von E. och
statsrådet, ministern i Paris G. Lagerbjelke blifvit. Den senare har i sin sjelfbiografi
beskylt von E. för att af futtig afund öfver L:s större diplomatiska förmåga hafva
på allt sätt förföljt honoin och stängt hans bana. Här och hvar i sina
"Anteckningar" talar von E. deremot med största erkännande om L:s förtjenster. I sitt,
som bilaga intagna, "yttrande till Kongl. Maj:t" 1810 yrkar han endast eventuelt
på L:s från flere håll begärda återkallande från sändebudsposten, och tillägger att,
om en rappell sker, "fordrar det sätt hvarpå han tjenat Kongl. Maj:t att något göres
för honom här hemma". Den allbekanta och Lagerbjelke (äfven af hr Tegnér)
tillagda ordleken rörande von E., att denne vore en "ministre étranger aux affaires"
torde äfven med större rätt än språkets tillhöra Frankrike. Vid kordelierklubbens
sammankomst den 4 Mars 1794 yttrade nemligen den beryktade Hébert vid ett
an-grepp på ministèren bl. a.: "Un Desforgues ! qui tient la place du ministre des
affaires étrangères et qu’on appelle ainsi, et que moi j’appelle ministre étranger aux
affaires." Qvickheten gjorde sin rund och var antagligen icke glömd i Paris, när
Lagerbjelke uppehöll sig der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
