Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
granskningar och anmälningar.
10
ring och "de tre ståndens förening mot det fjerde" framkallade hos
honom.
Von E. redogör temligen omständligt för sin ställning till
tronföljarevalet 1810. Det var von E. som i konseljen föreslog afsändande
af en skrifvelse till Napoleon för att inhemta hans råd med afseende
på tronföljden. Denna var genom G. Adlersparres m. fl:s bedrifvande
af regeringen ämnad åt den aflidne kronprinsen Karl Augusts bror och
i brefvet skulle också han utmärkas såsom den der åstundades. B. B.
von Platen ifrade för att brefvet skulle ställas så, att ali tanke på
valet af en fransk general aflägsnades. Brefvet skickades i två exemplar
till Paris med tvänne särskilda kurirer; deri ene af dem var som bekant
frih. O. Mörner. När han återkom med den oväntade underrättelsen
att han på eget bevåg vändt sig till fursten af Ponte Corvo och funnit
gynsamt svar, var Platen den förste att arbeta för fursten. Dennes
kandidatur fick snart de mest glänsande utsigter, och allmänheten
liksom det stora flertalet på valriksdagen i Örebro var stämdt för
fursten. Men von E. ville icke verka för honom och uppgifver på ett
par ställen anledningen dertill hafva varit den, att han, som visst icke
hade några särskilda sympatier för Augustenborgaren, likväl ville
understödja dennes val, så länge konungen var för detsamma. Men ett
hufvudskål var väl, hvad han ock "uppriktigt bekänner", att han hade
’’svårt att vänja sig vid den tanken att Sverige skulle styras af en
fransk general". Han insåg dock snart motståndets omöjlighet och
förordade furstens val men sköt nu som ett slags orsak för sin
omkastning framför sig de af Bernadotte genom Fournier gjorda
penningeanbuden, hvilka han i en embetsberättelse till konungen förklarade
"böra väsentligt inflyta på det val, för hvilket riksens ständer voro
samlade". Efter Karl Johans ankomst till Sverige aftog von E:s
inflytande på ärendenas gång allt mera. Slutligen tog han mod till sig
och främstälde (1815) i en remarkabel skrifvelse till kronprinsen sina
betänkligheter mot de sidoinflytelser och det gunstlingskap, som
florerade vid hofvet, och mot en alltför ymnig ordensutdelning. I sin
uppfattning af utrikespolitiken var von E. alltid antirvsk, emedan han
från Rysslands sida fruktade det värsta för sina begge fädernesland,
Sverige och Polen (der han blifvit naturaliserad adelsman). Som
utrikesminister sökte han, ehuru utan framgång, intéressera Karl Johan för
Polen, hvars beroende af Ryssland han förklarade "för alltid hafva till
intet gjort Europas frihet", och framstälde för honom, huru omsorgen
för vårt lands trygghet nödvändigt förestafvade ett återupptagande af
den gamla mot Ryssland riktade kombinationen: Sverige, Polen,
Turkiet, hvartill han äfven lade Preussen. —- Författarens anteckningar
sluta med år 1824, då han tog afsked från statsministersembetet och
Sverige samt flyttade öfver till Polen. Der afled han på sitt gods
Jankovicz den 19 Aug. 1826 i sitt 75:te år.
I, De "Historiska anteckningar och bref från åren 1771—1805" af
protokollssekreteraren Johan von Engeström, en yngre bror till Lars
von E., hvilka hr Montan utgifvit, äro af synnerlig betydelse för känne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
